Aftonbladet – 6 december 1856, sida 2

den, som mest åskådligt representerar sin nat:onalitet. Mindre blyggam kanske än svensken och dansken, braskar han väl något litet öfver sitt goda land, det ,hafomkransade gamla Norge,; men det är friskt lif och godt lynne i hans väsen och ord, och i sitt yttre framstår han såeom en värdig fjellandets son, storväxt, frisinnad och frimodig. Han talar om frihet och kabiljou, om eortinget och hafvet och bränvinsskatten re. m. något oregelmessigt, såsom vindar och vågor väl kunsa brusa der borta kring nordeap; men man tycker sig just erfara en frisk fläkt derifrån, hvilket kinnes upplifvande i det nästan plågit heta rummet — och rnan lyssnar med nöje och skrattar, samt klappar allmänt bifall Jå han slutat. Repregentanten från Brasilien är icke dessmindre välkommen, ehuru han framstår i så skarp kontrast med norrmannen, den lilla fina brasilianaren med den olivegula hyn, de bruva, Qvicka blixtrande ögonen; och det är så ufligt att höra om ctt land, der man ännu 2 känner till nöden och pauperismen; der scker och kaffe vöxa ymnigt för hvar man, ;h der välgörenhetsanstalterna blott äro till ör undantagsförbållanden, såsom sjukdo Mer f.deroch moderlösa bara o. g Vv. Men ckså har Brasilien endast åtta miliioner preriskor på en iordrymd inemot lika stor som 4 på en jJordry 2 Kaste skatter o rn uropas. Den innehåller Ce kalla dem. sen armar fattss för att frambå tt TG. Och slafveriet! utropar er r Orsamgläde it a brottet, St ve så förnuftigtvis ken göra för sv atskatfa det. (Forts. följer.)