Aftonbladet – 6 december 1856, sida 2

Om vestra stambananrs dragande norr eller söder om Målaren. Vi meddelade i gårdagsbladet de skäl, som jernvägekomiten anfört till stöd för det af komiten förordade förslaget att draga den ifrågavarande banan ifrån Stockholm norr om Mälaren öfver Giresta, Westerås !och Köping. Vi gå nu att efter löfte äfven redogöra för de af öfverste Ericson anförda skälen för den motsatta meningen, att banan bör dragas söder om Mälaren. Läsaren torde påminna sig, att detta förslag hos hr Ericson nära sammanhänger med det af honom framstälda förslaget rörande den norra stambanan, att denna, i stället för att enligt komitens förslag böra dragas vester om Sigtunafjirden öfver Upsala till Gefle, skulle ledas öster om samma fjärd genaste vägen till Upsala, samt vidare vesterut till Sala och derifrån dels i nordlig riktning mot Gefle-Dalajernvägen, dels genom en annan utgrening i sydvestlig riktning mot Frövi på Köping-Hultbanan, hvarigenom der gå kallade norra banan skulle sammanbindas med den vestra. Vi anföra här först hr Ericsons hufvudsakligen åberopade skäl för dessa förslag efter det sammandrag deraf, som förekommer i den kungliga propositionen. Hvad först den vestra stambanan angår, har öfverste Ericson hufvudsakligen anfört: att vid en blick å kartan öfver Sverge och när man tager i betraktande, att det är det söderut liggande Malmö, det i sydvest belägna Göteborg, Norges hufvudstad samt landet mellan dessa orter, som kunna genom vestra stambanan bringas i förbindelse med östra Sverge och Stockholm, och vidare att det är åt söder och vester, sora man på närmaste väg möter det öfriga Europa, dess kultur och handel, så syntes det som om man icke borde tveka i valet mellan riktningen norr eller söder ut, enär man med hvarje steg mot söder nalkas ofvannämde för östra Sverge vigtiga, med vestra och södra .delarne af landet förbundna punkter, hvaremot man å vestra stambanan, om den lägges norr om Mälaren, aflägsnar sig, åtminstone i början, från desamma; — att om än vestra stambanan blifvit anlagd norr om Mälaren och ländets både sydli.a, vestliga och nordvestliga trafik blifvit dra: gen denna väg från och till hufvudstaden, så kunde det likväl, under förutsättning, att arbetet på stambanorna kommer att fortgå och att den af. komitön föreslagna banan från Stockholm genom Södermanland och Östergötland till Jönköpiog, sedan -de södra. och vestra stambanorna i. främsta rummet blifvit fullbordade, kommer att anläggas, icke undvikas att den rörelse, som tvungits att i början gå norr om Mälaren, tager den naturliga och kortare vägen sedan den nära 8 mil kortare banan genom Södermanland och Östergötland hunnit fullbordas; — att beträffande den rörelse, som öfver Svartå i Nerike kommer att uppstå mellan de vestra provinserna och Norge å ena och hufvudstaden och de östra å audra sidan, så kunde, om banorna på begge sidorna om Mälaren på samma gång blefve tillgängliga för trafiken, med tämmelig visshet förutses, att den södra, såsom 3!,, mil kortare än den norra, företrädesvis skulie begagnas enär besparing i passagerareafgilt och trsosportkostnad blefve att påräkna, äfven om någon egentlig vinst i tid ej vore att förvänta i anseende till de å denna bana förekommande stigningar, hvilka dock, efter hvad de nyligen verkstälda undersökningar utvisade, kunde till stor del antingen minskas eller undvikas; — att då för afgjordt kunde tagas, att ej mindre transitofarten, än den öfriga vida större och vigtigare rörelsen inom landet framteles icke skulle under några omständigheter kunna mot dess naturliga riktning bibehållas på en porr om Målaren gående bana, så förlorade väli och med detsamma denna riktning af vestra stambanan, betraktad fråa en allmännare och vidsträcktare syopunkt, sitt hofvudsakliga värde och förnämsta stöd; — att en jemförelse mellan de begge banornas relativa längd ieke visade den verkliga skilnaden i banbygnad och kostnad för staten, som uppkommer om den ena eller åndra linien antages, derest man icke på samma gång beräknade den inflytelse, som de olika riktningarne utöfva på längden af de norra och östra stambanorna; — att om detta jakttoges och man för frågans tydliga framställning förlade Upsala på norra banan, Hjulö i Nerike på den vestra, samt Katrineholm i Södermanland på den östra, såsom punkter dit man under alla omständigheter förr eller senare måste framdraga statsbanorna, uppstode följande resultat: Om lUnien lägges på norra sidan utmed Mälaren: Vestra banans iängd från Stockholm till Hjulö norr om Mälaren . . . . 26 mil Afväg från denna bana till Upsala . . . 2, Östra banan från Stockholm till Katrineholm i Södermanland . . . . . . . 12!, Summa 41 mil. Om linien lägges söder om Mälaren: Norra banan från Stockholm till Upsala öster om Sigtuoafjärden . . . . . . 6!, mil. Vestra banan från Stockholm till Katrineholm. ses oc sc ov 12, Samma banas fortsättning från Katrineholm till Hjulö . . . -. oc. 10 op Summa 287, mil. hvilken jemförelse visade, att, om vestra stambanan lägges söder om Mälaren, man kan komma lika långt på norrå, östra och vestra banorna med 12!., mil kortare banbygnad, än om den norra sidan begagnas; att när denha längd värderades efter samma pris som för norra banan beräknats, eller 700,000 rdr rmt pr mil, uppkomme således härigenom för staten en besparing af icke mindre än 8,575,000 rår samma mynt; -— att då en trafik mellan Östergöt