Aftonbladet – 3 december 1856, sida 2

henne knapt raärka, om kinderna blekna, bröstet sjunker ihop, tänderna lossna; ty den friska själen, öppen för alla mensklighetens ntressen, har en ovanskligareungdom än kroppeng, och det: odlade: förståndets. ömsesidiga meddelanden samt den upplysta eftertanken hafva ännu aldrig släckt den heliga elden på hemmets altare, om den senare också mången gång släckt en materiel kärleks förgängliga fiammor. Här kunde kanske ock tilläggas, att det förändrade lefnadssätt för unga qvinnor, som allvarliga tankar och höga aspira-tioner skulle framkalla, törhända ett decennium längre skulle bevara den ögats glans och kindens rodnad, som polkan, snörlifvet och förkylningar efter balen m. re. iförtid skörda. Det är möjligt, att qvinnor, med den uppfostran jag åsyftar, enligt din utsago aldrig skulle blifva giftan, men om detta vore ett bevis på männens förnuft, det blir en annan fråga. Och icke tror jag du behöfde frukta för att någon skulle vilja vara så obeskedlig och slå ibjelp dig för att tvinga dig till ett giftermål med en sådan qvinna; hon skulle kert, i främsta rummet, sjelf inge, att en örening er emellen ingalunda kunde blifva ett kristligt, äkta förbund. Farväl nu, käre vän och broder, jag how: Jag hop pas du i ensamheten begrundar mina ord, och fastän jag är beredd på att i nästa nummer af Svenska Tidningen kallas Vurmig, svärmande, galen och pekoral, så hoppas jag dock på den sanningen, att renniskan ofta hemligen vördar hvad hon offentligen beler; och tror, med anledning af dina frisinnade åsigter angående qvinnans materiella oberoende, äfven att du i botten är samma i fosse som i vår ungdom, fast du Se ckeh var väldigad af plikten att en gång la id ett qvickhufvud. Nu bar jag UL ditt b sagt ut, det jag önskade framställa g RT sr dande. Om Hertha. kommer J28 roligen ej vidare att tvista med dig, gt SOM bäst sysselsatt med SAR 5, BRgra delen ef Herman Bjurstens Olater. När jag tänker på im satiriska Benga, kan jag ej afhälla mig rön att fälla en förbön om öfverseende for Cenne un; Srhoppningsfulla författare, till hvars Ppoesier jag med snåraste hoppas fi återkomma, : Din vän och broder Lars Johan.