Aftonbladet – 1 december 1856, sida 2

notion i samma syfte, men afstå derifrån och, för att icke öka motionernas mängd, i stället instämma med den, som hunnit först få sin motion färdig. Emellertid gör den stora mängden af motioner det nästan till en nödvändighet att så förfara, ty:att läsa alla skulle erfordra en alltför lång tid. Man har ibland, för att gå en medelväg, med utelemnande af motiverna, blott uppläst de förslag motionerna innehållit, och i mindre vigtiga eller enklare frågor har sådant utan tvifvel varit tilltyllestgörande. Men mången gång, synnerligen då mera genomgripande förslag framställas, utan att ståndsledamöterna i allmänhet varit i tillfälle att göra sig förtrogna med de ider, hvarpå sådana förslag grundas, har detta haft till följd, att förslagens motiver aldrig blifvit tagna i betraktande eller pröfvade, utan sjelfva förslagen så att säga blindt och på grund at förutfattad fördom stämplats såsom okloka och vådliga. Ja, man har till och med: tillskrifvit förslagen ett innehåll, som för: dem varit alldeles främmande. En sådan erfarenhet hade man tillfälle att göra i lördagens förmiddagsplenum, då den nyssnämda motionen af Nils Olsson från Skåne oa införandet af allmän vapenplikt föredrogs. Till en början upplästes blott sjelfva förslaget med utelemnande af motiverna, hvilka först efteråt, sedan diskussionen länge fortgått, på yrkande af Daniel Danielsson från Jönköpings län, blefvo upplästa. Detta synes också hafva haft till följd, dels att ganska många ledamöter i början instämde med Peter Jönsson, då han, utan att vidröra motionärens åsigt, att Sverges försvar, i händelse af ett, med full afsigt att eröfra landet, af Ryssland företaget anfallskrig under sådana politiska förhållanden i utlandet, som hindrade andra makter att komma oss till bistånd, skulle fordra folkets resning i massa FÖ vmböll såsom ett afskräckande spöke, att Ny nären åsyftade att alla skulle blifva k Sitaro, dels ock att åtskillige talare grundade sin opposition mot förslaget hufvudsakligen på den tunga och det hinder för de närande yrkenas skötande, som ligger i: allmänna årliga möten och långa marscher till exercisplatserna, hvilket döck motionären i en såsom oss synes öfverdrifven och betänklig grad yrkat måtte afskaffag för fredstid och då krig icke hotar. Också hopkrympte de instämmandes antal på denna sida betydligt sedan motionens motiver blifvit upplästa, men ökades deremot betydligt å den andra, hvilket tydligt förspordes efter Mengels andra yttrande, samt Nils Svenssons, Odmans, Bjerkanders, Anders Erikssons och synnerligen David Anderssons och Sahlströms uppträdande. En oriktig uppfattning af den föredragna frågans innehåll har talmannen eller sekreteraren vanligen brukat rätta genom en enkel underrättelse åt den; som derftill gjort sig skyldig, men hvarken vid detta tillfälle eller i nästföregående onsdagsplenum, då Mallmins motion i stängselfrågan förevar, och man grundade vidlyftiga anföranden på en alldeles oriktig föreställning om innehållet af förslagets första moment, gjorde talmannen eller sekreteraren någon sådan erinran, förmodligen derföre, att de vilja undvika blotta skenet af partiskhet i frågor, som lifligt uppröra ledamöterna. Med all aktning för dessa mäns opartiskhet under ståndets öfverläggningar kan man likväl icke förbise, att deras månhet om densamma sträckts alltför långt, då den medgifvit diskussionen att fortgå, utan de upplysningar, hvaraf åtskillige talare uppenbarligen visade sig vara i behof. Hvad särskilt sekreteraren beträffar, så ålägger honom hans ed att med goda råd och underrättelser ståndets ledamöter tillhandagå, och ingen skulle derföre ha något skäl att beklaga sig, om han afbröt en talare i bondeståndet, med -underrättelsen, att han förutsatte, att motionären föreslagit något, som motionen alldeles icke innefattade.