Aftonbladet – 1 december 1856, sida 1

tt EES MEJ ET I VU EDUBTRg MI DPBEMJ EMU S Va örnet af Regeringsgatan, hvarifrån Vagnarne afgå. omen DAD EE sc VARSE ESP STOCKHOLM, gen I Dee. Det konstitutionsutskottets memorial med uppgift på hvilande förslag till ändring i grundlagarne, som för närvarande hvilar på ståndens bord, upptager femton särskilta förslag af de nitton, som från sistlidne riksdag hänskötos till grun.lagsenlig behandling vid den nu ingångna. Defyra, som konstitutionsutskottet icke ansett sig böra nu anmäla till ständernas pröfning, emedan meddelanden, som med dem sammanhänga, ännu afvaktas från regeringen, äro de som angå sättet för riksstyrelsens förande i vissa fall (prinsregeringen), i sammanhang dermed af sista riksdagens konstitutionsutskott föreslagen vilkorlig ändring i ett par paragrafer af successionsordningen, inrättandet af den så kallade regeringsrätten, samt förslaget till ett tillägg i regeringsformen angående naturalisation af utländsk man. Bland de förslag, som äro föremål för det nu afgifna memorialet, framstår såsom det ojemförligt v2tigaste det af regeringens proposition vid sstlidne riksdag föranledda, som angår upphäjvandet af tryckfrihetsförordningens egenskap af grundlag och förvandlande till en vanlig civil lag. Det är nog att erinra om huru det härom hvilande förslaget, efter att hafva borttagit tryckfribhetsförordningen från den i 85 8 regeringsformen uppräknade förteckningen på våra grundlagar, genom den föreslagna ändringen i 86 , innebär en förutsättning att den nya tryckfrihetslagen både skulle kunna föreskrifva i förväg lagdt hinder för tryckta skrifters utgifvande och bestämma i förslaget icke angifna undantag från rättigheten att utgifva handlingar och protokoll i hvad mål som helst, huru vidare hvarje stadgande i förslaget saknas om grunderna för sammansättningen af jury i tryckfrihetsmål, och huru konungen genom högsta domstolen skulle ega att emellan riksdagarne utfärda förklaringar öfver tryckfrihetslagen, hvilken, såsom icke mera varande grundlag, naturligtvis icke heller skulle behöfva tydas efter ordalydelsen — det är nog, säga vi, att erinra härom, för att häruti finna tillräckliga skäl för rikets ständer att utan tvekan afslå ett förslag, som medgifver möjligheten af väsentliga inskränkningar i tryckfriheten, hvilkas vidd man icke ens på förhand får känna. Vi hafva för öfrigt redan vid flera tillfällen uttalat vår mening om detta, såsom vi hoppas, dödfödda förslag, och vi tvifla icke ett ögonblick derpå, att rikets ständer komma att genom afslag derå, äfven oberoende af hvarje förklaring å de nuvarande ministrarnes sida, såsom sig bör tillbakavisa det hugg, som härigenom i en olycklig stund måttats emot en af våra dyrbaraste friheter. De öfriga förslag till grundlagsändringar, som genom det nu afgifna memorialet äro framstälda till afgörande hos rikets ständer, hafva samtligen utgått från representationen, de flesta omedelbart från sista riksdagens konstitutionsutskott, och synas oss innebära förbättringar, som förtjena att antagas. De flesta af dessa äro visserligen af mindre betydenhet; några likväl af stor vigt. Främst bland dessa sätta vi det förslag till ändring i 11 och 14 5 riksdagsordningen, som angår städernas representationsrätt. Detta förslag bestämmer ett sädant tillägg till 14 riksdagsordningen, att inom rikets städer icke blott, såsom nu, borgare och magistratspersoner skulle vara valberättigade och valbara till riksdagsmän, utan äfven öfrige idkare af yrcen, som till borgerliga näringar räknas, egare af hus eller tomt samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt, af jord under stalens domvärjo, alla dessa så framt de äro i taden bosatta och icke tillhöra adeln eller oresteständet. Dessutom ingår den förändring förslaget, att valen äfven i Stockholm, der le ännu ske klassvis, hädanefter skola ske tan afseende på klass. Från valrätt skulle ikväl, utom adelsmän och prestmän, vara unlantagne: gemenskapen vid rikets landtoch sjöförsvar samt allmänna och enskilta verks och korporationers vaktbetjening eller andre, som med dessa jemförliga eller ringare äro; de som äro i annans tjenst eller ständiga arbeto anstälda, aller daglönare, eller andre dyika som försörja sig med tillfälligt arbete; samt de, hvilka endast för sjelfförsörjning ega utöfve något yrke.