eländiga efterapningen af Dragonettis handstil. Bland mina seqvestrerade papper funnos några verkliga bref från Dragonetti, hvilka jag uppvisade. Ransakningskommissarien och hans handtlangare jemförde dessa med det bref de nyss lemnat mig, och till och med för deras ögon framstod förfalskningen afslöjad. Jag åtnöjde mig likväl icke med detta påtagliga bevis på brefvets oäkthet, utan bestyrkte densamma ytterligare genom att visa huru det vore en moralisk omöjlighet att Dragonetti skrifvit detta bref. Huru skulle han, en af Italiens mest eleganta och prydliga skriftställare, han, hvars bref äro mönster af den utsöktaste stil — huru skulle han kunnat skrifva ett bref, uppfyldt icke allenast af grofva fel i saromansättningen, utan till och med af staffel? Huru kunde man förmoda att en person i så lyckliga omständigheter som Dragonetti, med en så vidsträckt krets af vänner, relationer och bekantskaper att begagna sig af, skulle anlitat posten i en sak af så förrädisk beskaffenhet — han, som alltid på enskilt väg fortskaffat bref angående de likgiltigaste ämnen? Huru skulle det kunnat falla en erfaren man, uppfostrad i olyckans skola, in att öppet, utan en skugga af förställning, sjelf skrifva ett bref, hvilket lätt kunde komma att kosta bonom hans hufvud, i underteckna det med sitt namn och maristiteln till på köpet? REA Dessa och dylika ovederlöggliga inkast, hvilka jag genast gjorde, antecknades; denna peta Ar Hnde icke bland dokumenterna rörande den nuvarande rättegången, och har af onskefulla motiver blifvit undanhållen. Det förfalskade brefvet underrättade mig om att Mazzini, en af triumvirerna.1 Rom, ville gifva mig ett rendezvous. på ön Malta; det Omnämde en allmän resning, som snart skulle ega rum öfver hela Italien; det alluderade på