Aftonbladet – 27 november 1856, sida 3

utgjorde 1250, och 2300 särskilta församlingar; att hittills blott uti högst , af pastoraterna konventiover för olika tidslängd ännu kommit till stånd; att genom tvångskonventioners upprättande skulle en mängd klagomål öfver sådana i besvärsväg dragas ubder regeringens Pröfning, och högst betydligt öka det redan stora antälet mål i ecklesiastikexpeditio den; att den komiteg, om hvars nedsättande Jöns Pers. son från Blekinge redan väckt motion i och för utredandet af presterskapets alls löneinkomster, borde föregå och ligga till grund för en genomförd reform af Presterskåpets, deriblånd äfven koministrarnes, afIöning, och att om Öla Månssons motion nu skulle vinna framgång, samnolikt stora svårigheter framdeles skulle, i och för den ändöck vigtigare ecklesiastika löneregleringen yppa sig. Ola Månsson fäste, med anledning af anmärkningen om att en bättre reglering af prestlönerna skulle genom konventionerna vara afskuren, uppmärksamheten derpå, att ban särskilt förutsatt det vilkoret vid förslaget, att regering och ständer skulle vära oförhindrade att när som helst fatta beslat om ett anbhät löningssstt. Han hade velat förekomma möjligheten för presterna att tilltvinga sig ökade inkomster ällt efter som jordens afkasthing tilltager, och då saken egentligen är en privilegiefråga, som erfordrar de4 ståndens och konungens sammaänstärhmande beslåt, och mån således icke häde hopp om att konbda genomföra någon särdeles stör förändring, så håde han trott sig böra försöka denna utväg, som ipgalundå lägger Hinder i vägen för nedsättandet af den äf Jöns Persson föreslagna komilen för updersökning af hvad presterna hafva i inkomst. För öfrigt önskade han all möjlig framgång åt de mera radikala motionerna; men befarade, att man icke kunde hoppas något särdeles resultat af dem. Det tvång till konventioners upprättande, som han föreslågit,. är vida miödre svårt, än det tvång, som presten nu kan utöfva vid utsökningen af siva rätvigheter. Håkan Pettersson förmälde, att msn i Blekinge är nöjd med de konventioner som redån länge der existerat. . Lundall från Skaraborgs län talade för tonventioner, men erinrade, att man dervid måtte se till, att komministrarnes sportler icke måtte försvinna. David Andersson önskade framgång åt Ola Månssons förslag, så att man kunde slippa vid hvarje riksdag höra de ständiga klagomålen öfver församlingslärårnes löningssätt; han trödde föröfrigt, att så väl folket, som presterskapet skulle vinna på motioaencs framgång. Medin tyckte det vara bra, om man kunde rucka litet på 28 gamla privilegierade prestlöneförfattningarne. Anders Gådmundsson förordade motionen, och uttalade den mening, ätt det skydd; 114 regeringsformen lemnar presterskapets löner; borde så förstås, att dermed menades de löningsförmåner, som fundös vid regeringsformens stiftande, och ätt grunden för kodventionerna således bordöatgöras af dåvarande löheinkomster. Nils Hansson från )Skåne väckte särskilt motion deröm, att prestlönerna måtte n gåög för alla bestämmas till visst belopp :och utgå kontant af staten, till hvilkeni stället presttiohden skulle ingå löst efter markegångspris. Ett af Nils Hansson härvid gjordt tillägg, att hvarje mansIperson borde i prestafgift erlägga 1 rdr och hvarje iqvinzs 24 sk., bestreds af Lekberg, som erinrade, att det finnes försåfnlingar, i hvilka presternas löner derigenom skulle ökas med 5000 rår bko. Vid föredragningen af Hultmans motion, att oäkta barns fäder, som ej underhölle dem, måtte kunna tvingas att genom allmänt arbete åstadkomma betalning för deras widerhåll, gjorde Östman den anmärkningen, att då man vet huru svårt det nu är att få fäderna bundna till att utgifva uppfostringsbjelp; så skulle döt bli så mycket svårare, när de, på samma gång då blefvo öfverbevisade att vara fäder, äfven skulle blifva fångar; hån trodde derföre att ett sådant stadgande blott skulle fresta ännu flera att bli menedare. Per Nilssons i Espö motion, att den statens tjensteman, som inträder i hoftjenst, måtte förklaras skyldig att afstå lönen i statens tjenst så länge ban är vid hofvet anstäld, i hvilken motion Johan Johansson-från Nerike till. alla delar instämde; beledsagades af den senare med ett yttrande, hvaruti han erinrade, att statens tjenst tillskyndas skada derigenom att-dess embstsoch tjenstemän innehafva hofsysslor, hvarigenom deras verksamhet splittras. En sådan förening af sysslor upphäfver derjemte den sjelfständighet en statens. embetsman bör egå, och lemnar i utbyte flärd i sinnet och medgörlighet i bandlingssättet. Grundsatsen att icke tvenne tjenster böra innehafvas af samma person är erkänd i fråga om de lägre tjenstemännen i statsrådsprotokollet aogående löneförhöjningarne, och det är inkonseqvent att i detta fall se genom fiogret med de högre uppsatte. För öfrigt ville Johan: Johansson se ett bevis, att hofbefattningar måtte hafva uägot särdeles närande för fåfängan; deruti att hofkalendern upptåger ej mindre än 411 hofembetsmänmtom kammarjunkare och andra,som han ansåg för vidlyfiigt att räkna Då många af dessa, kanske hälften, icke hafva tjenstgöring vid Hoivet, utan blott äro betitjade, så fann ban häruti ett sorgligt bevis på flärden-och fafängan ivöm det stånd, bland hvars ledamöter dessa hrr utses, och tyckte sig deruti finna en antydån omsden föreställningen hos dem, att de behöfva för sitt anseende i det allmänna en Boftitel och finna den fordom högt värderade egenskapen att vara en man för sig fumera icke tillfredsställande. Per Mattson hade väckt motion, att ståndet måtte påyrka, att gällande författringar om sjötransport af kronans manskap komme att efterlefvas, och uppgaf närmaste anledningen dertill vara ett båtsmanskompanis hemtransportering till: Norrland isistlidne September med åbgfartyget Berzelius, dervid folket blifvit så illa härbergeradt orm börd, attkolera utbrutit; hvilken sjukdom sedermera bortryckt många dels af detta manskap, de s äf folket i orten. Denna motion ansåg man likväl omfatta en så allmänj fråga att den remitterades t.1l ekonomiutskottet. Nils Hansson från Skåne bade väckt motion om indragning af 9: biskopsembeten. MWils Svensson från Skåne förordade motionen och ansåg ständerna -alldeles icke behöfva mera energi för att bli af mod biskoparne, än de tre; stånden vid förra riksdågen ådagalagt när det var fråga om att skilja rättigheten till bränvinsbränning från jordbruket. Nils Olsson, Nils Andersson m. fl. instämde. Bjerkanders motion om anslag till ett institut i Göteborg för blinda. och döfstumma mottogs, såsom i går nämdes, med stor välvilja af ståndet, men man trodde det vara bäst att istället utvidga institutet vid Manilla. I decona anda yttrade sig Gustaf Johansson, som särskilt föreslog ökade löner åt lärarne på Manilla, hvilket ock upptogs med stor villighet att lemna dertill behöfligt anslag; vidare Ola MånsSon, Håkan Pettersson, Petter Jönssoö, Nils Svensson, Jöns Persson, Anders Persson, Per Nilsson, Jonas An: dersson, Per !Mattssonj, Amders Erssön; och särskilt Mengel, som för. den händelse, att statsutskottet skulle knse sig f rbindradt att utan vederbörliga kostnadsberäkningar. föreslå summan, proponerade ätt 20,000 rdr bko måtte utom redan Befintliga anslag abvisas till ändamålet; man kunde vid nästa riksdag, ifall mera erfordrades, anvisa det ytterligare erforderliga. Till Redaktionen af Aftonbladet. Beriktigande. I gårdagens Aftonblad (n:0 277, den 26 Nov.) här