Aftonbladet – 27 november 1856, sida 3

han förutsatte, att en delegare, hvilken egde mer än hälften i stängsellaget, skulle kunna tvinga de öfriga! till upphäfvande af hägnadsskyldigbeten, till följd! hvaraf ban ansåg de mindre lottegarne kommai denj ställning, att de skulle kunna rakt utrotäs. I fråga om jnoch utegors hägnadsskyldighet var Lars Ras-) musson af samma tanke som motionären, men deremot bestridde han på det kraftigaste att en mindre Hhermmanslott skulle, stänga lika med en större i ge-! mensam bågnad Många instämde med Hars Rasmusson: Derefter fick Peter Jönssön ordet. Äfven han hade fattat motionen på samma sätt söm Lar: Rasmusson, och opponeråde sig derföre mot det för menta förslaget att den, som egde mer än hälften i städsgsellåget, skulle ega rätt att bestämma om hägnädsskyldighetens upphörande. Han önskade hels att nu gällande stängselförordning finge fo:tfara att gälla, men skulle fågon förändring ske, så. borde åtminstone erfordras tre fjerdedelar äf delegarnes bi fall; utrönt genom röstoing per capita, innan stäcng selskyldigheten kunde inom ett stängsellag upphäfvas. I fråga om skyldigheten för mindre lottegarc att stänga lika mot tillstötande större, ansåg Peter Jönsson att man borde gifva ef:er för att undvika ännu större vådor af de öfriga ståndens enhällighet i denna fråga. Många instämde äfven med Peter Jönsson. Östman uppträdde nu mot motionen: Sedan han förklarat, ått de tre ståndens beslut i stångselfrågar vid senaste riksdag väckt meri uppmärksamhet bland allmogen, än hvårje annan åtgärd, så sökte han gendrifva påståendet, att stängseln är skogsödande, med den invändningen, att till stängsel användes mest ung skog, som: ändock -bör utgallras. För öfrigt erinradt han om det besvärliga och kostsamma uti vallning af kreaturen. Då han äfven trodde, att förändrin gar i nu gällande stängselordning blott skulle görs ondt och föranleda till -missämja grannar emellan. så motsatte -han sig motionea och önskade, att de: måtte förblifva vid hvad nu år stadgadt. Jöns Pers son byste stor farhåga för den föreslagna förändringen, men fästade sig synnerligen Vid uttrycket om hägnadernas borttagande,, hvilket han ansåg betyda deras aflägsnande från skiljelinierna. Sådant skulle på många ställen vara omöjligt, t. ex. der det funnes betydliga sträckor stengärdesgård, hvarpå talarev anförde. exempel från sin egen gård i Blekinge Nils Svensson frånSkåne och Nils Svensson från Jön köpings län yttrade sig äfven emot motiodep. Nu först erhöll Malmin ordet och kom i tillfalle attupplysa de förra talarne derom, att de missförstått första punkten af hans motion. Då han för öfrigt ansåg sig icke kunna framlägga bättre skäl, än dem justitieombudsmannen i frågan framlagt uti sin em betsklerättelse, så uppläste han den: Ola Månsson upptog vidare motsidans skäl och försökte vederlägg: dem samt förfäktade motionen, som han ansåg värd all framgåog. Lekberg yttrade sig för bibehållandet af nuvarande stängselförordning. Bergström deremot, som helst önskade den nuvatande stängselskyldighe tens bibehållande, trodde likväl, att man borde görs någon eftergift för. att undvika ett sådant beslu: som vid förra riksdagen. :I följd deraf ville han, at ?,. af delegarne skulle ega Vitsord om hägnadsskyldighetens upphörande, och: att man, skulle erkänns grundsatsen af mindre och större egolotters lika delaktighet i mellan dem liggande hägnad, samt att inoch utjord skulle stänga lika.— Lars Rasmusson framkallade nu åtskilliga upplysningar ombeskaffenheten af de utlåtanden, som höshållssällskäperna i stängselfrågan afgifvit, Han berättade neinligen, att i Uddevalla hade mer än 100 bönder varit vid sammankom sten närvarande, men icke fått yttra sig, emedah de ej ansågos såsom ledamöter. Blott 7 af dem hade röst rätt, såsom hafvande erlagt sina årsafgifter. Vid uppkommen votering röstade 14 å ena sidan för förändringarne och 15 emot: .Herrarne fingo nu brådtom att framskaffa; en kapten; hvarigenoms röstantalet blef lika på båda sidor, då ordförandens röst afgjorde saken emot börddernas önskan. Talmannen upplyste härvid, att i de norra länen Sockenombud väl varit närvarande vid bushållssällskapernas sammankomster, men icke fått anföra ett ord, emedan de ej vorå ledamöter, utan hade saken afgjorts af hushållssällskapernas egna ledamöter, hvilka till 7, voro ståndspersoner, de flesta utan jordegendom. : Erik Ersson från Gefleborgs län förmälde äfren, att deri länet sockenombud varit inkallade till husbållssällskapet, men icke fått deltaga i beslutet, som fattades utaf endast ledamöternä, Hvilka utgöras af herremän, de flesta ofticerare eller andra tjenstemän, handlande etc., och blott få brukspåtroner. Per Erik Andersson berättade stt i Westmanland hade äfven hundratals bönder infunnit sig för att uttala sin åsigt vid -hushållssallskapets sammankomst, men blifvit förvägrade deita emedan de ej voro ledamöter; en förmögen rusthållare hade likväl försökt få fram hvad han ville säga nen detta hade till följd, att han blef utledd. För öfrigt ville Per Erik Andersson, att all jord skulle stänga lika efter hemmantal. Lagergren upplyste, att äfven hushål!ssällskapet på Gottizand består af blott herremän, af hvilka störst delen icke ega en jordtörfva. Desse berrar hade också bestämt hushållssällskapets beslut att uttal? sig till förmån. för förändrihgarne i stängselföröordhingen, ehuru Lagergren trodde sig kunna försäkra ått hyarenda bonde ville b.bebålla hägnaderna. Medin och Liss Lars Olsson förk arade deremot, stt deras hemorter hade allmogen mycket ordentligt fåu anföra sina åsigter i saken. Vice talmannen Anders Andersson. ansåg ingen fara ligga i motionens fråm ång, då det skulle bli de mindre jordegarne, som skulle ega öfverrösta de större; öm nemligen 2 egde . i ett skifteslag och 3 blott ,, så skulle de sevare tfverrösta de förra. För öfrigt tyckte han de: vara tids nog att yttrå sig när betänkandet inkom mer från utskottet. Många instämde med vice talmannen. Jöns Perssoh hade i ett senare yttrande förordat olika lagstiftning i stängselfrågan för olik: rter, och dernti understöddes ban af flere talare. bland andra Lars Rasmusson och Gezelius. Unders riksson från Södermanland talade. i. samma syfic om Per Erik Andersson. Anders Gudmundsson ville ibehålla stängselskyldighet såsom regel, men att-?., AM delegarne skulie egå rätt att besluta dess upphäfvande, och att all jord skulle stänga lika. Mengel, Sköldberg m. fl. förklarade, att de vill yttra sig i ämnet, sedan de fåt se den väntad kongl. propositionen. Härefter företogs Ola Månssons motion angående orig af presterskapets löner, utgående på att: :o Allå af K. Mit faststäldå pu gällande konventio ner om presträttigheters utgörande bibehållas vi: gällande kraft til den 1 Maj 1958, och med rättig het för rikets ständer, att efter nuvarande innebaf tsres afgång på derom väckt fråga förordna om för tandling sf samtlige dessa rättigheter till motsva tande spanmål; 2:0 I alla öfriga pastorater inon ike: skäll, geuom K. M:ts nådiga försorg, upprätia: rslag,; söth; med undantag af-de godtyckliga påla tor och frivilliga gåfsor, hvilka endast genom häf: tunna försvaras, böra omfatta pastoratets alla lagli fen bestämda presträttigheter ef hvad namn so: belst — prestgårdsbygnäd inberäknad —taxerad. ull visst belopp i spanmål, för att inom året 1858 ich sedan pastor. och församlingen, minst en månad förut hvar för sig derutaf bekommit del, vid allmän sockenstämma -och i-närvaro af krono-. och konsisto tiorhbud leda till vänlig förening lärare och åhörare smellän; då, i händelse af sådan öfverenskommelse; lensamma bör till nådig fastställelse för tiden til! jen I Maj 1958: underdånighet anmälas: Men skulle tudamålet motverkande stridigheter uppstå; öfveremnas, genom kronootnbudet, förslaget och deremo ramstälde anmärkningar till landshöfdingeembetet, om har att, jemte eget och domkapitleis utlåtände ämnet, öfversända handlingarne till K. M:ts nådigs fransknirg, för att slatligen och på det sätt i hvarje brekommande fall. finnes rättvist blifva: reglerad: ch för tiden tillden I Maj 1958 stadfästadt, hvarid skall iakttagas att santlige mnrodtetttiohatarne