Aftonbladet – 27 november 1856, sida 3

— Ehuru regeringen, såsom man på ettiannat ställe i bladet finner, redan uppgjort förslag till -en lag rörande religionsfriheten, har man dock ej trott det sakna intresse att meddela följande, rörande önskningar, soxm nyligen inför tronen at ett större antal medborgare blifvit uttalade. Förliden torsdag hade en deputation af.religionsfrihetens vänner: företräde hos HM. konungen för aflemnandet af tvenne petitioner. Deputationen, som utgjordes af 12 ledamöter, tillhörande alla de fyra. ståndsklasserna, anfördes enligt uppdrag af hr Tersmeden P. R., som vid. framlemnandet af petitionerna till Hans Maj:t höll följande tal: Stormäktigste Allernådigste Konung. Det tal, hvarmed E. K. M. från tronen helsade Rikets nu församlade Ständer, innehåller bland flere andra vigtiga och framtidsdigra konungaord äfven ett nådigt löfte om förslag att återställa -samvetsfriheten inom värt land, ätt bringa allmänna lagens stadganden i öfverensstämmelse med. grundlagens bud, att. göra den fritt uttalade öfvertygelsen till en rätt och regeringsformens 16 till en sanning. Detta högsinnade löftesord har ock, sjelf en detinre ljusets-härold, nu med en hastighet nästan lika stor som det yttre ljusets genljudat icke blott inom Sveriges landamären, utan ock till : främmande folk, bland -hvilka de mest upplysta med glädje förnummit detsamma, och deruti igenkänt ett nytt föreningsband emellan sig och den ädla svenska nationen. Redan innan förhoppningarne om den stora frågans tillfredsställande lösning sålunda vunnit stadga, hade tvenne underdåniga petioner om religionsfrihet bragts å bane, den ena under loppet af sommaren, den andra kort före riksdagens början, hvilka båda äro undertecknade af omkring 200 personer. Vi haemellertid icke i högstberörde nådiga löfte kunnat finna något hinder för framlemnandet af dessa våra underdåniga petitioner, enär de önskningar, hvilka deruti frambäras, uttrycka en af många medborgare ur alla samhällsklasser delad opinion,!och således ej kan undgå att fästa E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet och deltagande. Likasom samvetsfriheten, betraktad ur den högsta synpunkten, den religiösa, ej är annat än et: hörsammande af den kristliga kärlekens bud om fördragsamhet. med olika uppfattningar af den eviga sanningen, i sedlighetens intresse åter innebär der så nödiga öfverensstäammelsen emellan eh tänkt öf sertygelse och en uttalad, så har den ock i politisk: hänseende visat sig vara den mäktigaste häfstång för alla samhällskrafters ohämmade utveckling. Framåtskridandet betingas här nemligen lika som öfverallt af en strid: emellan godt och ondt; men på detta område :kan och får ej striden röras med andra vapen än andans och öfvertygelsens, och det goda lä rer i detta fall lika litet kunna fullt och fritt verka utan i beröring med motsatser, som det onda aedtystas med maktspråk eller förekommas genom hot och skrämsel. Och häruti torde också den säkraste Kontrollen böra sökas emot de befarade våiorna af religionsfrihetens fastställande, enär vill-. farelsens inverkan på de oerfarne endast kan bekämpas genom det fria förkunnandet af en sanning, som ensam, åt sig. sjelf lemnad, förmår allt, i:förvund med borgerlig straffmakt deremot vanligen ej verkar annat än misstroende oeh söndringar.