Aftonbladet – 27 november 1856, sida 2

utgjutelser, fruktar för docerande, filosoferande; grundligt lärda fruntimmer. Och du tror min bror på fullt allvar, att fruntimmerna ej skulle vara för behagsjuka för att ej hellre lösa toilettens problemer än vetenskapens. Känner du då ej sjelf det motgift hvardagslifvet erbjuder mot lärdomen? Säkert är dessutom, att en grundligt bildad och kunnig qvinna, som just derigenom vet huru mycket som fattas henne i vetande och upplysning, skall vida mindre sdocera och. filosoferas än de i en förfärlig brådska och förvirring dresserade varelser, hvilka ofta vilja lysa med några granna fjädrar, som ej höra till den öfriga skruden, och derföre just blifva löjliga. Om lärda fruntimmer göra sig sjelfva och andra lyckliga, är deremot en fråga, som lika mycket gäller lärdomen i allmänhet som de lärda fruntimmerna enskilt. Hvad Corinnas författarinna beträffar, så-säga oss Fredrik Wilhelm Schlegel och Chateaubriand (visserligen äro poeter ej alltid att lita på, och vi karlar ej så sensibla heller) att hennes andre man dog af sorg få månader efter hennes frånfälle. Om hon sjelf ej var lyeklig, torde det kanske förr böra tillskrifvas hennes qvinligt känsliga snille, än någon öfverflödande lärdom. Du -söger, att Delphines tendens, är ungefär densamma som Herthaso. Jag trodde ?att satsen: Un homme doit braver Vopinion, une femme 8y soumettrev, SeDS moralen i Delphine, hade en annan betydelse; men du vet att jag är klen i franskan, i: hvilket språkdu är en riktig kaxe, liksom i mycket annat, min hedersbror: Du skrattar med skäl åt en far, som frågar Em: lie, om hon vill blifva Iskares, Anna om bon vill blifva teolog);-men hvad skulle du s883,,0M a tilltalade flickorna ungefär så här: Hören på, Emilie och.Å: ER k vi måste se till att nna; j ären fattiga flickor, I j kunnen dermed utveckla edra skilda anlag, så finnes.-det: en. stor A . a ligen förtjena edert bröd: Visserkenr enskapet, men att försörjni t, som kall , gilla str beta iför pod gar, det är för manligt för en qvinna, och högre bevekelsegrunder böra leda till ett då vigligt steg Inte vet Jag, om. en Stockholmsmen nog vet jag 2 ar ålandtjonkare, gerna ille hafva honom tl vil a vå farväl, min kära Ernst Ludvig, blif inte orolig om dw ej-hör af:mig på länge;sskulldjag blifva sämre i mitt knä, her jag dig! visst, för en räkningy konsultera jungfru Arberg, fast honsär-en fruntkamersdekter. Din vän Lars Johan,