Aftonbladet – 26 november 1856, sida 3

BVIAR TU ORET SEN OR IUI SR MASTE 0 PAPERS, ORT RARASRNG OM SRRBRg GSK slutsatser: 1) att lungsjukan är smittosam (contagion), 2) att denna blott en gång slår an, och ätt djur, som dervid blott få en ringa opasslighet af sjukdomen (indisposition), sedan äro skyddade derifrån, bamt att af de ympade ej mer än ett par på hundradet får lungsjuka, men af dem, som icke ympas, 58 46. Under missgynnande omständigheter dö 2 af ympningen, 2 af lungsjukan, alltså 4 45, medan 96 deraf blifva skyddade från farsoten. xsFranska kommissionen har vidare kommit till följande bestämda resultat: Inympning ifrån lungsjukt djurs lunga eger en skyddskraft, som befriar de flesta y :pade djur ifrån smittan (contagion) af denna sjukdom, under en ännu obestämd tidsrymd. (Se Journal dAgricult. pråt. Maj 1854, s. 242.) Nya rön och försök återstå, säges vidare irapporten derom, för att visa huruvida denna. bekräftade befrielse-från smittan (immuditå) räcker för hela lifvet eller om den är äf inskränkt tidrymd o. s. v. Anmärkas bör slutligen här, att franska kommissionen ingenstädes, såsom den belgiska, låtit sig undfalla ett sådant konstord som absolut skyddsmedel; ej heller yttrar den någon hvarken åsigt: eller förmodan, utan anför rätt och slätt rena fakta med slutsatser deraf. Efter hvad ifrån Frankrike vidare omförmäles, hafvå talrika försök anstälts i Auvergne öfver djurympningen efter dr Willems metod... Kommissionen der bekräftar ibland annat följande: 1:o att skyddsympningen lyckas; 2:0 att detta medel är mera verksamt när sjukdomen ännu ej innästlat sig i enladu: gård; 3:0 att ikalfskor kunna ympas utan skada för deras foster. (Se Journal dAgricult. prat. 15 Maj 1855, pag. 184.) Grefve de Gasparin, ledamot af franska vetenskapsakademien, slutar ock sin årsberättelse genom att erkänna skyddsympningen emot lungsjukan, hvilken som landsplåga till följd af ympningen försvunnit, och har han deraf sedan ej förlorat mer än en enda ko. Detta faktum är godt ätt omtala (rapporter), säger den ädle grefven, eftersom ännu tvifvel herrskar (regne) öfver denna ympnings definitiva resultat. — (Se Journal dAgricult. prat. 5 Juillet 1855, pag. 45.) Uti Landwirthschaftliches Central-Blatt för Deätsehlaud, herausg. von dr Adolf Wilda, Berlin, 1856 2. 57, omtalas nyare tön och erfarenhet (Erfahrungen) öfver skyddsympningen mot lungsjukan i Belgien och Holland. Kommissionen der har på senare tid föresatt sig att genom rön och försök vid veterinärskolan i Brässel ibland annat besvara frågan om omympning (reoculation), hvilken hittills funnits sällan slå an. Den af veterinärskolans i Utrecht professorer bestående kommissionen har med sin tredje årsberättelse 1855 kommit till ett något afvikande result t emot förr, synbarligen numera icke underordnadt di: rector Wellenberg, med dennes blotta förmodan om skyddsympningens nytta, hvarom se Aftonbladet den 11 dennes. Boskap, som förr ympats, har ånyo utsatts för smitta, men denna slog ej an, medan ett kreatur, som ej ympats, men stäldes ibland de lungsjuka, fick sjukdomen och omkom 75 dagar derefter. Kommissionen slutar häraf, att ympning ej blott för kort tid skyddår ifrån smitta, utan för en längre tid (huru länge är naturligtvis ännu oafgjordt). Af sina undersökningar slutar kommissionen i Utrecht vidare dertill: 1:o att svansens sårighet (Verschwärung) vid skyddsympning äfven afger ympämne, och 2:o att det sekundära eller tertiära ympämnet föranleder en mera godartad lokalverkan, mera sällan sålunda med kallbrand öch mindre svullnad, samt 3:0 att detta ämne äfven såväl skyddår för lungsjuka, som det ifrån lungan tagna ympämnet. Fastän det visat sig att djur, som förut genomgått lungsjukan, likafullt ånyo kan bekomma den, samt att smitta äfven efter skyddsympning kan ega rum; så höra dock bådadera förbållandena till sällsynta undantag. Resultatet i det hela talar ändock gynsamt för ympnicgen, enär af 51 ympade kreatur blott 3, af 10 icke ympsde, under samma tid, 9 blefvo smittade, hvaraf 8 dogo. Kalfvar, å hvilka skyddsympning icke lätt slår an, blifva ock sällan lungsjuka. ympade djurs helsotillstånd hair. man i allmänhet erfarit intet skadligt inflytande. Blir svänssvulsten efter ympningen mycket stor, magrar dock djuret och kon sinar () Fruktan, att genom skyddsympningen lungsjukan bland fänaden skullecsprida sig, är ej genow någon bestämd iakttagelse grundad. Likväl vill kommissionen icke förkasta möjligheten deraf. 17 bolländska läkare hafva under sednare åren ympat 1400 boskapskreatur ifrån smittade och 725 ifrån icke smittade orter. Af de förra visade sig verkan hos 832; deraf förlorade 97 en del af svansen och 17 dogo. Af djuren ifrån icke smittade orter resgerade 487 för ympningen, 22 förlorade en del af svansen, och 4 dogo. Ändring i ympsättet har, i allmänhet lemnat mindre gynsamma : resultater. Ympning med sekundärt eller kultiveradw ymp ämne rekommenderas af somlige. Af de 1400 -ympade kreaturen äro sedermera 167 lungsjuka, mest inom 49 dagar efter ympning, blct få sednare, ett enda först på 304:de dygnet. Hos 2 ne, som 4 år förut genomgått lungsjukan, skall ympningen ock slagit an. Likasom lungsjukan mången gång utan att varsnas, har sitt förlopp, så kan ock den i kroppen förezående förändring, som efter ympning skyddar ifrån magsjuka, försiggå utan att utvärtes gifva sig till sänna. Enstaka fall, som tala mot ympningens skyddskraft, äro för sällsynta att kunna inskränka lennas värde. Kommissionen rekommenderar deröre detta förfarande, i öfvertygelse att man hittills ir i besittning af intet medel, som bättre än ympning skyddar för lungsjukas smitta så snart som möjligt. Der lungsjuka är blifven inhemsk bör man alla år ympa kalfvarne och sedermera underkasta djurer wmympning. Åf hvad ins. på grund af utlandets under de senast förflutna åren tillvunna rön och iakttagelser här korteligen sammanfattat, bu ock ett ord on hvad man velat finna lättsinnigt i hans första ar;ikel af den 11 dennes (se Aftonbladet d. 15). An ing i denna ofullkomliga verld är relatift. Frågar olir derföre heller icke här om något absolut slättsinnigt, men hvilketdera är mer, hvilketder: ir mindre lättsinnigt, antingen det att på grund ! hela nationers rön och iakttaganden göra allmänheen, medan farsot är för handen, ånyo uppmärksan på skyddsympning framför nedslåning af alla sjukc och för smitta misstänkta djur, eller att, då lung sjukan anses för smittosam, likafullt låta hemför: sjuka lungor af nyslagtadt djur ifrån Österäng til Skara, såsom det i Aftonbladet d. 5 dennes beckifye: rafva skett, för att först der i staden undergå besigiring och vägning? Märk väl, man endast frågar och åter läsaren -sjelf döma öfver hvad lättsinnigt har am spåra upp i bådadera fallen. Till ;sist måste ins. i sammanhang härmed : åter vänvisa till sin första artikel af d. 11, deri han ve: ig hafva -klandratett yttrande i Aftonbladet d. tennes, dateradt Mariestad d. 30 Oktober, — det ;ch intet annat! Att insändaren allt framgent äfven af Sverges andtbrukare väntar sig ett mer och mör växand: otresse och deltagande för skyddsympningen och mot nedslåningen vid lungsjukan, som farsot, vill jan icke dölja. Ett tecken till sådant deltagande är edan det, att en af Södermanlands tänkande och nfiytelserika landtbrukare just i dessa dagar ingått ill kongl. landtbroksakademien med framställning. tt derifrån hemställan måtte ske till K. M:t om eseunderstöd för en sakkunnig person, att i Frankike och Belgien ;vinna närmare kännedom :om kyddsympningen mot lungsjukan, än våra veterinäer hittills godkänt. Stockholm den 20 Nov. 1856le j j a: 1 j ; 1 I 4 i 1 f f f j g