Aftonbladet – 26 november 1856, sida 2

stora vigt för hufvudstadens försvar; och uppläsande en honom meddelad promemoria af!) öfverste Hagelstam, yrkede han, att man il! första rummet måtte vara betänkt på att ge; nom upptagande och upprevsande af vissa smärre farleder lätta skärgårdsflottans använ-l. dande till försvaret af. Stockhulms och Öre-J: grunds skärgårdar, zami motionerade särskilt, ! att statsutskottet måtte begära att få sig före-. lagd en bestämd och i cetalj utarbetad försvars-1, plan, i afseende på hvilken talaren uttryckte i den önskan, att densamma mätte uppgöras med fästadt afseende på de band af vänskap. som förena de skandinaviska folken, och den utsigt till en politisk union dem emellan, som synes rycka allt närmare. Frih. 4; C. Raab uttalade sig med värma om den politiska ställning, bvari Sverge för närv rande befunne sig; och om nödvändigbeten att, då Sverge sedan November sistlidet I. ir omfattat en ny politik, ådagalägga att detl. vore svenska folkets fulla allvar att mot sin. östra granne häfda sin frihet och sitt oberoende. Tal. hade varit tvehbogsen om nyttan I af Stockholms befästande, men hade numera blifvit fullkomligt öfvertygad om nödvändigheten af att genom åtskilliga här och der anlagda förskansningar gifva stöd åt de befästningar man i krigstid, med begagnande af del naturliga förmåner terrängen 1 sådant hänse-. ende erbjuder, skulle uppkastsa, till förekom mande deraf, att hnfvudstaden skulle taga: genom öfverrumpling. Hvad åter frågan om ett större anslag till Waxbolm anginge, så ansåg talaren detsamma icke så behöfligt som nödiga summor till befästningar vid Stockholm oeh Karlskrona, och anhöll att vid frih. Sprengtportens motion få göra det amendementet, att för sistnämde ändamål måtte beviljas ett anslag af 3 millioner rdr. Friherre Sprengtporten hänvisade äfven -på de förändrade politiska förhållanden, som gjorde det nödvändigt för fosterlandsvännen att ifra för, att vår östliga front måtte stärkas så mycket som möjligt. Om regeringen nu icke framstält något förslag tillhufvudstadens befästande, så vore orsakerna dertill bekanta; det vore i högsta grad lävopligt att iniativet härtill utginge från representationen, såsom vittnesbörd derom, att svenska folket är vaket och med klar och manlig blick betraktar sin ställning och, på samma gång det med tillit betraktar de förbund, som blifvit ingångna, icke lemnar ur-sigte den gamla regeln: hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gud,. Skulle vi påräkna andras verksamma hjelp, så måste vi kunna försäkra oss om deras aktning, och det vore af vigt att vi icke, innan främmande bistånd kunde nå oss, skulle se oss tvungna att lemna landets hufvudstad i fiendevåld. Talaren godkände och adopterade det af friherrre Raab föreslagna amendementet. Hr E. F.Wrangel, såsom ledamot af den komitå, som blifvit nedsatt för frågan om hufvudstadens befästande, upplyste, att komitån snart hade sina arbeten färdiga och att om resultaterna då icke officielt blefve meddelade statsutskottet; ville han såsom representant reservera sig att -meddela dem; Talaren hoppades, att man då skulle finna frågan fullständigt utredd och lära sig inse, att, äfven om man afsåge från Stockholms betydelse såsom! hufvudstad, den utgör Sverges allra vigtigaste strategiska punkt, hvars förlust omedelbart bringar fienden in i bjertat af landet gochå splittrar de särskilta landsdelarne från hvarandra. Hr Lilliehöök upplyste, med anledning af ett grefve Frölichs yttrande, att man ejbordel försumma skärgårdsflottan, derom, att nämde flotta aldrig befunnit sig uti ett så fullgodt, stridbart :och för effektiv tjenet rustadt skick sedan skärgårdsflottans mest lysande period. Krigsministern uppläste ur den i dag inom stånden utdelade kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, med thy åttöljande bilagor, sitt anförande i statsrådet rörande det ifrågavande ämnet, förklarade sig med tillfredsställse omfatta frih. Sprengtportens motion och godkänna hans motiver samt trodde sig kunna försäkra, att kommitens arbeten och förslag skulle af regeringen statsutskottet tillhandahållas. Hr Brakel utvecklade i ett längre föredrag sin åsigt om ordnandet af Sverges försvarsväsende, ansåg ett s. k. centralförsvar kunna anstå ociviliserade stater, der man, såsom Ryssland 1812, känslolöst kunde lemna till sköfling eller sjelf förhärja och ödelägga sitt land. sina vigtigaste städer o. s. v., samt påstod att q Sverge icke har råd att undvara en stor flotta, ; att, då Sverges dyrbaraste delar just äro beägna på den östra fronten, blir det nödvändigt att genom en ansenlig sjömakt framflytta denna front längre mot öster, ända bort åt Rysslands egna kuster. Äfven med afseende på de tre nordiska rikenas en gång inträdande förening vore det för det genensamma försvaret nödvändigt att ha en stark flotta. Grefve B. Platen lofordade den värma och det intresse, hvarom hr Brakels motion vittnade, men betecknade hans förslag, hvad flottan anginge, såsom fullkomligt opraktiska. Talaren ansåg, att man i fråga om försvaret ej finge vara alltför exklusiv. Kustförsvar och centralförsvar behöfde ej utesluta hvarandra. Linieflotta och skärgårdsflotta borde ej uppställas såsom ett antingen — eller. Slutligen uppstod en diskussion mellan; grefve Platen och hr Brakel rörande riktigheten af de kostnadsberäkningar den sistnämde gjort. — Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, den 7 i denna månad utnämt och förordnat: till andre sekreterare i utrikesdepartementet, attachen vid K. M:ts beskickning i S:t Petersburg, .kammarjunkaren friberre:;L.:G. Beck-Friis, och juris kandidaten F. Due; samt till sveosk och norsk konsul i Batavia handlanden derstädes E. Busing. — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: 3 ; Jemte det K. M:t under den 14:sistlidne ;Oktober hochas han vilate kfändar äcska ständiga årliga anI. MD lett, fa Unt, To nd Vr ER NA Jr KR ER