Aftonbladet – 25 november 1856, sida 1

MMMM — MMMM lunda ifyllande det tillnamn, som saknas på kuvertet, emedan papperet just på detta ställe blifvit sönderrifvet. Iervolino läser, vänder på papperet flera gånger, och säger derefter med stammande röst, att han icke kan erinra sig att ha skrifvit denna angifvelse, men att han tror att den är af hans hand. Slutligen, uppmanad af fråga på fråga, svarar ban: denna angifvelse är skrifven af mig, men utanskriften tycks icke vara af min hand.. Angifvelsen uppläses af sekreteraren. Poerio reser zig ånyo och säger: jag har redan förr en gång erbjudit mig att bevisa, att jag redan i Maj månad 1849 fullkomligt väl visste, att denne karl var en hemlig agent åt den samvetslösa fraktion, hvilken föresatt sig, till hvad pris som helst, mitt störtande. Jag erbjöd mig då att framlägga inför domstolen en angifvelse mot mig, skrifven och undertecknad af denna person, och jag anhöll att tvenne, högt aktade personer och mig tillgifna vänner, för hvilka jag visat detta papper så snart det kommit i mina händer, måtte blifva hörda. Men domstolen ansåg lämpligt att afslå denna min begäran, på samma sätt som den alltid afslagit hvad jag anbållit om. Domstolen tillerkände mig likväl; i sin höga vishet och rättvisa, rättighet utt anhålla om de båda af mig åberopade vittnenas hörande, så snart nödvändigheten ft derag hörande visade sig under loppet af Jen offentliga undersökningen. Jag yrkar nu På denna rättighet. Om den gudomliga rättvisan tillåtit att jag blifvit ett mål för emädelsens pilar, så har den äfven, från sjelfva smädelsens mest fördolda djup, frambringat nedlen till mitt rättfärdigande. I,den menskiga rättvisans öfversteprester, kunnen icke nissunna mig, skolen icke fråntaga mig denna nig af försynen förunnade ynnest. — (Ferts. följer.(