att han hört sägas att längre fram något om republik blifvit infördt i edsformuläret. Poerio stiger upp och anhåller att presidenten måtte fråga Iervolino, huruvida domstolen erhållit del af alla de hemliga angifvelser han inlemnat till polisen. Denna fråga framställes och bejakas af Iervolino. Denne karl ljugern, utbrister Poerio; ty jag framlägger bärmedelst inför domstolen en angifvelse, skrifven af hang hand och adresserad till en polistjensteman vid namn Gennaro, — en angifvelse, innehållande de mest vämjeliga och lögnaktiga beskylningar mot Settembrini och mig. Jag uppfordrar angifvaren att säga huruvida han har skrifvit denna angifvelse, och i händelse han förnekar detta, anhåller jag att den må på lagligt sätt blifva jemförd med hans handstil. Navarro uttrycker sin förvåning öfver att en skriftlig angifvelse, riktad mot Poerio, bend sig i faner ränder, Poerio svarar härpå: jag är icke skyldig att a på hvad sätt detta dokument kommit i Ina änder. Detta är en hemlighet, mig anförtrodd i för. litande på min heder, och den skall förblifva begrafd i mitt bröst så länge jag andas. Dokumentet är af vigt för mig vid mitt rättfärdigande, och jag framlägger det härmedelst på mitt eget ansvar och i kraft af en rättighet, mig tillerkänd af lagen. Häremot kan er vaksamma rättvisa, herr president, ingenting ha att invända, och ni måste häraf! finna att, äfven i dessa olycksdigra tider, den förtryckta dygden har flera vänner, än del ondskefulle kunna ana.x Iervolino erhåller tillsägelse att undersöka ) dokumentet, Han träder fram med osäkra ) steg och bleknad kind, betraktar nog; grant kuvertet samt utanskriften, och saäger derefter: denna skrifvelse är ämnad att vara adresserad till don Gennaro Cioffn, så-1