Den af prosten Landgren den 19 dennes inom presteståndet väckta motion om kyrkotuktens återupplifvande är af den vigt såvi! genom det ämne den behandlar, som genorc det sätt hvaruppå motionären velat genomföra sin afsigt, att vi ansett oss derät böra egna en närmare uppmärksamhet, så mycket hellre som allt hvad derutijföreslås åtminstone ör inskränkt inom kyrkans eget område, och man här icke, såsom fallet varit med åtskilliga andra förslag, sökt anlita verldsliga maktens straffande arm till upprätthållande af en sträng kyrkotukt. Vi vilja derföre, efter att ha fästat våra läsares uppmärksamhet på förslagets motiver, anföra de momenter, hvaruti det är uppstäldt, och slutligen dertill bifoga några anmärkningar. Prosten Landgren motiverar sitt förslag på ungefär följande sätt: Likasom inom det verldsliga gebitet fredliga medborgares säkerhet bör betryggas förr än brottslingars levämlighet, så borde ock i kyrkligt hänseende församlingen insättas i sin rätt att utföra kyrkotukt, innan man utvidgar motståndarres rättigheter. Det är ej billigt, att kyrkan förs utom-sina förskansffingar för att med bändra händer der försöka vapenlyckan. Uti kong. förordningen af den 4 Maj 1855 stadgas, at personer, hvilka blifvit fälda till. de brott, som förut belagts med kyrkoplikt, hädanefter