Aftonbladet – 24 november 1856, sida 2

Så mycket kan jag säga dig, att: du aldrig, då vi blifvit gifta, får i full vinter gå så tunnklädd som en stor del af Stockholms damer, hvilkas enda öfverplagg, uti tämmeligen bister köld, är en visserligen elegant, men, att döma efter utseendet, ganska tunn och bestämdt ganska kort kappa, eller till och med endast en djupt nedhängande, dyrbar, äkta schal, som det vill synas mera egnad att lysa än värma. Stockholm gör ful!komligt skäl för konung Stanislai yttrande om Sverge: Ce pays est le pays des belles,, men den allra vackraste näsa förlorar, då den är röd, en del af sin tjusningsmakt. Och nu har jag kanske snart tröttat ut dig med mit föga intressanta nyhetskram. Jag slutar derföre. Men tänk kärleksfullt, tänk ofta på din älskande Rutger. P. S. Under en diskussion på riddarhuset, som besynnerligt nog var obegripligt ledsam, nedsk ef jag i min plånbok följande rader, nvilka du, för vår kärleks skull, skall lenina en plats i din hågkomst och iJådan till höger din chiffonier, der mina poetiska kråkfötter förvaras: O, när du talar och jag tjust får lyssna, Du är så skönt Med tankfallt anlete Och tyst, så skön du är. Hvad skall jag be? O! tala, tala! ack! nej! tystnat Låt så mig mellan tvenne himlar-hvil3, Och hälften tystnad, hälften tal, till mig Låt, hviskande, det ljufva ordet ila Jag älskar dig, jag älskar dig! tre—— — Emigraiion af qvinnor. Man har i Hamvurg inrättat fyra värfoingsbyråer för qvinnor, som unna finva sig hågade aw åtfölja den tll Godawoppsudden bestämda tyska One, Vid en af lessa byråer skola, enhgt en tysk tidning, redan öfer femtio flickor, til! största delen modesömmerskor eh aktriser, hafva låtit inskrifva sig.