Aftonbladet – 24 november 1856, sida 1

Ae per under sommaren draga ut på fältöfningar 1 landsorten, genast fylles af tvenne andra vid samma tid inryckande sceniska sällskaper. Wien, de lefnadslustiga, på nöjen, som man påstår, omättliga Wien har, med mera än fyradubbel folkmängd, endast fem teatrar, och af dem bära sig blott två genom högst frikostiga bidrag af statens medel. Stockholms kungliga teater går visserligen äfven med förlust; men det är blott ea af de fyra, och dessutom, i jemförelse med alla andra inrättningar af samma slag, mycket svagt apanagerad. Stockholms teater hade, som opartiske personer gifvit mig vid handen, under den sist afgångne direktörens styrelse, ett ganska lysande tide. Kvarf. Han betraktade sitt kall ur en storarfad, kanske för storartad synpunkt. Men man kunde icke gerna begära,att han, mannen med ett af Sverges mest lysande namn; med :konungar bland sina anberrar, skulle vara knusslare; att han, då han uppsatte operor utan likar i prakt på svenska sgcenen, cöfverträffadeäfven af utländningen, skulle ängsligt beräkna öfverensstämmelssn emellen debet och Kredit, skulle skygga tillbaka för det mångfaldiga gönger förut lycklizen besvurna -spöket: Deficit. Var hans förveltning dyr, så lemnar han också i testamente åt sin efterträdare en scenisk qvarlåtenskap af utemordentligt värde, och hyste han äfven ettslags misstroende tillalliehanda svenska originaler, så rättvisåde allmänheten mera än en gång hans omdöme i detta fall. Den nye cbefen för Köngl. teatern har med klokhet och takt tagit ut de första stegen på sia slippriga bana. Han har gifvit goda, men ej alitför kostsamma pjeser, och, vid sitt val deraf, eå vidt möjligt, sökt betäcka teaterns i ögonen fallande brist — af sujetter för scenens stora, qvinliga roler. Fru Hedin är visserligen en lysande talang öeh mäktig att lösa den högre