Aftonbladet – 24 november 1856, sida 1

husets kansli, som till streck och punkter reducera. all den vältalighet, som ljuder och återljuder ikring dem. Ack, Edith! såge jag ditt ljufva anlete uppmuntrande le emot mig från läktarn, hade jag att från dig vänta ett halft förstulet bifallstecken, då skulle äfven jag ega mod att stiga upp på mibh bänk och med den sedvanliga besvärjelsen: shögvälbörne herr grefve och lahdtmärskalk; högloflige riiderskåp och adel börja ett tal, åt hvilket ditt strålande öga skulle skänka sin glans, din kärlek sin värma. Mety ty värr, ser jag ingen skymt af dig på läktarn, och man påstår på min bänk, att tidningsreferenterna, då de skola göra ett pörträtt, göra en karrikalyr, hvadab jag fruktar att mitt tal, i fall jag beslöte mig att hölla något, kunde med posten komma dig, misshandladt och ledbrutet, tillhanda, Jag tiger derföre, utom när det ropas bravo åt! någon af våra säkra talare, då äfven jag blatidar min ät mma i det allmänna jublet; äfverså, när någon blir alltför outtröttlig och tröttsam, brukar jag med nöje deltaga i den högljudda, med btigande otålighet uttslade önskan: votering. Deremot anser jag galoschernas vältalighet; kvilken jag dock endast känner si ryktet, såsom mindre på sitt ställe, ehura inbjudande också det amfiteatraliskt upphöjda golfvet må för ett dylikt ändamål befinnas. Det hat nermliger kommit derhän i riddarbussalen, att sjelfvå golfvet Tesonnerar. : Men jag öfvergår till en annan, mera egentlig skådeplats, rom säkert också mera inutresserar dig, till teatrarne — ett ätnne, säkerticka ovälkomimet för den som, inom den trängre kretsen af slägtingar Och vänner, på en tilja invigd åt sällskåpsnöjet, varit så enkelt såm och 1 sin enkla sanning så hänförande Stockhölm har fyra stående teatrar, när man räknar, att luckan efter de tvenne, hvilkas trup