Aftonbladet – 24 november 1856, sida 1

Min resa gick förträffligt, och utan något af de äfventyr, som nu mera: bland ångbåtar äro så vanliga — senast slog sig Arvika, troligtvis för att hvila ut efter sommarens och höstens: mödor, till ro uti Stallbacka kanal — och jag: anlände välbehållen till Riddarholmen. Msn på stranden väntade -mig en hård kamp. Jag hade icke väl satt foten i land, förrän jag plötesligen fann mig helt och hållet instängd af en blandad styrka män och qvinnor, som dock alla ville skaffa mig rum. En grep mig i armen, en annan i bevet, en tredje i rockskjörtet, och en mycket ifrig madam syftade, som jag misstänker, efter mitt hår. Följ med mig, jag har ett förtjusande rum, vackert, som vore det i sjelfvaste slottet, och med en herrlig.utsigt mot Tyskbagarbergen, ropade en, :gå inte dit; den fuktar så att lakanen ä grönas, skrek en annan; jag hsr den aldra lilla sötaste ungkarlsvåning att bjuda på, stor toilettspegel och aldeles nya rullgardiner,, tjöt en tredje, och kackerlackor, så att väggarne ä svarta af dem, upplyste den fjerde; kom herre med mig, det fins bagarbod och dansskola i huset, vrålade den femte. Förgäfves försäkrade jag dem, att. jag redan, genom ombud, hade skaffat mig rum och icke gerna kunde bo på två ställen. De såso deri ingenting omöjligt, och måhända hade jag fått vika för öfvermakten, omicke en hyrvagn i detsamma kört förbi. Jag gjorde då en förtviflad ansträngning för att bli lös, och lyckades verkligen rädda mig in i åkdonet, der Jag ändtligen befann mig under skyddet af körsvennens piska, som tycktes .bjuda aktning åt det i rum spekulerande herrskapet. Jag ber dig om. ursägt, älskade Edith, att jag i ett bref till dig uppehållit mig vid omständigheter, föga värda din uppmärksamhet, men en kanske alltför smiekrande tanke in