Aftonbladet – 22 november 1856, sida 1

TV HX X KK nn presidenten till hjelp, att som läkarnes utlåtande -afgafs tidigt på morgonen, kan möjligen feber fram på dagen ha instält sig, och erinrar om nödvändigheten af att låta kalla dem för att ånyo intämta deras mening. Målet kan emellertid fortgå. Efter ansenligt dröjsmål inställa sig i domsalen tvenne af de sju läkare, hvilka på morgonen blifvit tillsporda. De aflägga ed, och svara, sedan de undersökt patienten: Att han har feber, och. att den är itilltagande. Generalprokuratorn önskar veta huruvida icke den sjuke kan qvarstanna i domstolen ännu en timma, utan att någon egentlig fara för lifvet derigenom orsakas. Svaret lyder: Ehuru icke någon fara för ögonblicket är för handen, är patientens tillstånd sådant, att han icke kan qvarhållas der han nu befinner sig, utan att hans tillstånd derigenom betydligen måste förvärras. Efter emottagandet af detta utlåtande, förklarar presidenten sessionen slutad. Detta egåe rum den 17 Juni 1850; den 22 i samma månad var Leipnecher död. Låtom ose nu framdraga några exempel på domstolens opartiskhet, och den samvetsömma vördnad den ådagalade för anklagades rättigheter. En af anklagelsepunkterna mot Poerio är, att han med ursinnighet kämpat vid barriksderna den 15 Maj 1848. Han anhåller få bevisa, att han hela denna dag, å sitt embeteg vägnar, qvarhölls i konselj no, hvarifrån han, i sällskap med krigsministern Carascossa, begaf sig till dennes boning. Han erbjuder sig äfven att genom vittnen, hvilkas trovärdighet icke kan hbeiviflas, och genom ett dokument, nemligen en angifvelse mot honom, uppsatt af Jervolinos hand, bevisa att han (Poerio). redan vid den tid då han uppgifves ha skänkt Jervolino sitt förtroende 2 politiska angelägenheter, kände att Jervolino var