Aftonbladet – 21 november 1856, sida 3

sanningen att säga, icke något af de sundaste, synnerligsst denna tid på året i Neapel, Juni månad. . Icke mindre än etttusentrehundraåttio menniskovarelser äro hoppackade, den ena på den andre, utan Juft eller dagsljus, bland gröfsta orenlighet, i det närliggande fängelset Vicaria, hvarest våra fyratiotvå äro insatta. Vi måste äfven taga i beräkning en föregående fängelsetid, för ingen kortare än. tio månader, för många mycket längre — hvilkende redan undergätt. Icke heller få vi förglömma den lämpliga grad af helsosam såväl kroppssom själsdisciplin, hvarmed fånger, anklagade för politiska förbrytelser, ständigt undfägnas i Neapel — ett behandlingssätt, afseende det prisvärda ändamålet att framtvinga sanningan, och om hvilket vi snart känna-få höra tillräckligt för vår uppbyggelse. Illasinnade rmenniskor kunde benämna det btortyr,, men tortyr är, som vi veta, afskaffad;— åtminstone till namnet. Intet under således, om de anklagade se-förförda och sjukliga ut. Men om köttet är svagt, så är den ande, som bor derinom. full af mod och kraft; åtminstone tyckes deras uppsyn af lugn beslutsamhet — den lugna beslutsamheten his en garnison, som vet att den icke har någon nåd att vänta, och bereder sig att sälja sitt Lf dyrt — antyda detta. (Forts.) — En Schakal, eller märkvärdigt prof på råhet i 19:de seklet. Man läser i Nya Landskrona Tidning följande annons: Vänlig varning. Efter. att fem särskilta gånger hafva sprungit som en -tosing och kräft. betalning för aflidne källärmästaren F. Anholds likkista, får jag härmedelst tillkänvagifva, att jag icke längre vill vara narr för olk, utan, om jag ej får mina pengar, uppgräfver ag kistan och gör dermed slut på processen. Såteles mina pengar eller kistan, hvilket hrr gode män ehaga. Landskrona d. 11 Nov. 1856. Carl Olof Liljeberg.