fskilt af kronan erhålles; och till detia pris af 6 rdr 32 sk. kan markegångspriset icke någonsin påräknas nedgå. 4:0 Att också i följd af dessa förhållanden befälets löner i allmänhet öfverstigit de i 1833 års lönereglering bestämda belopp, vid en del regementen, ibland ända till 20 procent. 5:o Att så väl på grund af hvad i 3:dje punkten anföres, som på de grunder, hvilka vid den skedda skatteförenklingen blifvit följda, och de höga markegångar, som å de bibehållna räntepersedlarne kunna föreses, alldeles icke, vid beräkningen under 10 år, genom denna skatteförenklingsanstalt, någon förlust, såsom orätt uppgifves, blifver regementena tillskyndad, hvilket äfven i fjol visat sig vid jemförelse mot föregående år. Genom den så kallade dagsverksräntans utgörande i ständiga penningar har ännu ingen förlust tillkommit, och om det sker, som ej är troligt, måste den bli obetydlig, då markegångarne derå hittills i allmänhet varit något högre än ortens pris, och denna ränta i allmänhet icke uppsagts eller i flera fall icke kunnat efter författningarne uppsägas till utgörande in natura. 6:o Att befälet vid alla indelta regementen bar högst ringa tjenstgöring, en del i allmänhet ofta blott några veckor om året under mötena; att det högre befälets löner i allmänhet äro tillräckliga, vissa ovanligt höga; att såväl dessa, som de öfriga kunna bo, en del på sina boställen, oeh alla på landet, derlefnadskostnaden är ringare (många bo icke inom kompaniernas stånd). Deras lefnadskostnad är utan jemförelse derföre mindre än befälets vid garnisonsregementena, som måste bo i städer och der uppehålla sig. 7:0 Att det lägre befälet, hvilkas löner egentligen anses ringa, har tillfälle till särskilta biförtjenster, såsom stabschefer, officerare och adjutanter hos militärbefälbsfvarne i militärdistrikterna , vid landtmäteriet, telegrafinrättningar, triangelmätningar, vägoch vattenbygnader, korrektionsbus, krigsakademien. Karlsborg, Marieberg, ångbåtar, ångbrännerier jernvägar, arrenden, förvaltningar af jordbruk m. m., derigenom de, som behöfva det för sin bergning, kunna göra sig särskilt inkomåt; och att särdeles de yngre af detta befäl ofta bo hos föräldrar, slägtingar och vänner inom den ort, der det regemente är förlagdt hvartill de höra, och af hvilken anledning de dervid biträda, såsom följd hvaraf deras lefnadskostnad är mindre; och 8:o Att militärer (vid afskedstagandet jemte sina pensioner) vanligen äfven erhålla alla bättre post och tulltjenster, äfvensom tjenster vid cellfängelser, regementsskrifvareoch regementskommissaretjenster. 9:o Om regeringen i öfrigt ville förskoha militären från de ofta förekommande uniformsförändringarne, skulle dess löner bli mera tillräckliga. Att hela indelta armens lönetillgångar skulle sammanslås till en gemensam summa och sedan, med vissa behöfliga undantag, fördelas lika emellan alla regementen, såsom man sett föreslås, dertill är visserligen flere skäl, såsom medförande lika löneförmåner för alla grader, och således rättvisa dem emellan, då det är allt för väl kändt, huru olika löberna äro i lika grader vid olika regementen. Men denna billiga och för em lämplig lönereglering nödiga åtgärd fruktar insändaren kraftigt motarbetas från flera håll, så att den för närvarande mera är att önska, än hoppas. Någon jemkving regementena emellan i denna del måste dock bli af nöden. — Att fråntaga det befäl boställen, hvilket enligt sista lönereglering dermed är försedt, synes ur flera skäl, som äro allmänt kända och således icke behöfva upprepas, icke vara lämpligt, men väl att frånskilja regementena de öfriga boställena, som äro utarrenderade, låta arrendena ingå till kronan och af kronofogdarne uppbäras, samt regementena i stället få en kontant summa, svarande möt boställenas afkastning för hvarje år ). Derigenom slippa regementena sin besvärliga befattning dermed. De regementena anslagna heramansräntor och kronotionde borde äfven på lika sätt ingå till kronan; regementena få i stället af kronan kontanta anslag till det belopp, räntorna och tionden för året utgjorde. Dessa kontanta belopp skulle af befälet, såsom af andra tjenstemän, få lyftas qvartalsvis i landtränteriet, de 3:ne första qvartalen efter hvad beloppet utgjort för sista qvartalet det föregående året. Regementsskrifvaretjensterna blifva derigenom öfParga. ma och deras löner kunde vid regementenas aflöning användas. På denna föraustaltning skulle regementena vinna. En närmare värdering och uppskattning af de för befälet bibehållna boställen, der den för 1833 års löneregleriog verkstälda befunnits felaktig, lärer på flere ställen vara af nöden. Att alla de regementena anslagne boställen, hemmärsräntor och kiönotionde innefatta begrepp af det vigtiga indelningsverket, såsom ) Det rätta vore visserligen, att dessa boställen skatteförsåldes, såsom ock af en år 1828 nedsatt komite för militära löneregleringen lärer föreslagits. Härigenom finge väl icke regementena den I tillökning i arrendena deraf, som vid nya arrenden eljest möjligen skulle uppkomma; men den blefve väl numera icke synverligen stor, och det finnesi öfrigt intet skäl, hvarför tjenstemän med boställen, hemmansräntor och kronotionde skola, mera än tjenstemän med bestämda löner, få lönerna tillökade genom högre arrenden och högre markegångar. Förf:s anm. Red. föreställer sig, att det i detta, liksom i andra fall, alltid är bäst att göra det rätta, och att det af insändaren här såsom sådant vitsordade förslaget följaktligen förtjenar företräde framför det ofvanför i texten förordade; hvilket äfven öfverensstämmer med den åsigt, som flera gånger varit i Afpa