Aftonbladet – 21 november 1856, sida 3

offentliga och enskilta lifvet som Carlo Poerio Settembrini och Pironti, — bland sådana hiatoriska nafon som Caråfas, — eller bland så dana upplysta och ansedda äd:ingar som Nisco, Gualtieri, Braico, m. fl, — sådana kyrkans dignitärer som biskop Miele, som snarkien hämtar sina stödjepelare, och brottet sinå utförsre? Hvad skulien: I, engelske läsare, säga om en anklazelse för majestätsbrotts, riktad mot en del af edra mest utmärkta och aktade statsmän, ledande medlemmar af ert parlament, — embetsmän prester och ädlingar? Nå väl — de män, hvilkss namn jag nyss nedskrifvit, och hvilka i sen införda inför denna dystra domsal, försedda med håndklofvär och eskorterade af gensdarmer, desse män ega lika hög rang och äro lika högt aktade, som hvi!ken som helst åf edra statsmän, pårlamentsledamöter, magistratspersoner och ädlingar. Detta, är,den ryktbara rättegången, mot förbundet för Italiens enhet, hvilken aftvingade en höggfinnad engelsk statsman ett utrop a förtrytelse i hvilket snart hela Europa instämäe. Dån Zömstöl, den högsta inom riket, inför HVilken målet behandlas, sammanträder såsom en enkom tillsatt domstol, till befrämjande af rättegångens skyndsamma afslutande — hvarmed menas, att hvilka som belst af de former, hvilka äro ovärderliga för de anklagade, kunna förbigås enligt presidenten Navärros godtfinnande, — den finkänslige, saämveisgranne, opartiske och ädelsinnade Navarro. Det sorgliga dramat skall taga sin början, Det knappa utrymme, som är anvisadt ät allmänheten är ända till trängsel fyldt, och likaledes den halfeirkel, söm ärförbehållen för privilegierade åskådare, bland hyilka vi varseblifva ett tätt beslöjadt fruntimmer. Domarne ha intagit sina platser; roidt framför dem å en uppböjning sitta. de anklagade. De se Bleka öh förtärda ut. Det rum, hvarifrån de blifvit förda, är,