Aftonbladet – 21 november 1856, sida 2

nio,. som blifvit kastad till marken af en bajonettstöt, endast räddat sitt lif genom den sinnesnärvaro, hvarmed han låtsat sig vara död. Liken, och deribland doktorn, hade blifvit i en hög -kastade på on kärra och derefter förda till ett vaktbus, för att förvaras derstädes till aftonen. Soldaterna voro så upphetsade, att Antonio icke hade annat val än att forte farande låtsa sig vara död, till dess ban, då han sent på aftonen tillika med de döda fördes till begrafningsplatsen, icke hade annan utväg än att visa några tecken till lif. En del af eskorten ville genast dömma honor att dela de andra fopparnes öde; men der funnos några mera menskligt sinnade, hvilkas mening segrade, och vår sårade hjelte fördes följaktligen till fängelset Santa Maria Apparente, hvilket, till lycka för honom. låg i den dystra konvojens väg. Han lemnades en vecka tillsammans med vanliga missdådare och förflyttades derefter till Castello dell Uovo samt sattes av secret. Under det att han var i det första fängelset bade Antonio aldrig upphört att qvida och klaga öfver sitt sår — lyckligtvis af ringa beskaffenhet — bedjande att för Guds skull en fältskär måtte få, om ock blott en enda gång, förbinda det; men han talade till vinarne. Ej heller vann hans klagande hemställan till hans nye fångvaktare mera gehör; han kunde i sanning lika gerna ha adresserat sig till stenmurarne. En dag begärde han med mstt stämma att få tala med en prest, förklarande, det han trodde sig vara nära att dö, och fångvaktaren svarade honom, att det stode honom fritt att göra så, när och på hvad sätt han behagade -— men någon. prest finge han ej träfta. Anledningen till alla dessa qvidanden och böner var Antonios ständiga grubblande på utfinnandet afnågon utväg att låta Lucy veta, det han ännu lefde. Han