Aftonbladet – 20 november 1856, sida 2

Riforma! Konungen hade lika litet förgätit att konstitutionen med våld blifvit honom aftvingad. Det i en olycksalig stund utfärdade cirkulärbrefvet af den 29 April, denna akt genom hvilken Pius IX invigde sitt tillbakaträdande från frihetens sak, bidrog kraftigt att vidga afståndet mellan båda partierna. Det ena af dessa partier helsade detta erkulärbref med fröjd och återlifvadt hopp, det sndra ådagalade öppet sin harm öfver sjelfva skrifvelsen och öfver de förboppningar den uppmuntrade. Så stodo sakerna, då et olycksaliga missförståadet emellan regeringen och de deputerade, beträffande edens afläggande, isträffsde. Här finna vi således den gnista, som föll på de eldfängda ämnen, hvil, ka i så lång tid sammanhopats. Den ställning, som de deputerade intagit, syntes regeringen förebåda oroligheter; regeringens uppförande syntes de deputerade antyda en öiverhängande coup detat.. Utan att taga med i räkningen de ohejdade passioner, hvilka alltid till öfverflöd finnas inom stora samhällen, och hvilka flyta öfverst under orolighetstider, var icke någon brist, å någondera sidan, på hetsiga sinnen, hvilka blåste den rykande elden till full låga. Branden spridde sig åt alla håll, tilldesg hela staden var en enda stor flamma. Hvad är å färde? frågade Antonio, nedkommen på gatan, en prest som skyndade framåt. Konungen är arresterad — tronföljaren in satt i ev kloster — parlamentet har förklarat sig permanent. En ung man kom rusande förbi med ursinniga åtbörder. Antonio hejdade öfven honom med samma fråga. Alla de deputerade som redan församlat sig ha blifvit massakrerade; de som voro på väg till kammaren jagas som vilda djur; krigslagen är proklamerad. O, om jag bara hade ett gevär !, utropade den förbittrade ycglingen.