Aftonbladet – 17 november 1856, sida 2

förbundslandet Holsteins sammanlänkande med det danska riket. Det var detta, hvarmed Scheel-Plessen i våras hotade, och han har nu tillfälle att triumfera. Möjligen skall ministåren finna: några expedienter för ögonblicket, några nödfallsutvägar för att åtminstone, ännu. någon kort. tid ippskjuta, det. stora afgörandet. Möjligen! Py om jag.än icke tilltror hr Andre synnerig diplmatisk: fifigket, torde br Scheekkurva Komma honom dermed: till: Hjelp, särart dessa båda herrar härutinsan kunna förmå vig att för en stund lägga sina hufvuden tillsar man. Men afgörandets timma kommer i slå fall förr eller senare, och bar helstatsmännens ställning icke varit desperat förut, lir den i sanning då. Att gifva efter för de tyska stormakternas sommation, skall väl näppeligen: någon dansk minister: tilltro-sig; särdeles efter hvad som i fiksrådets första session redan i sin tid passerat, och sjelfva helstatsinstitutionen vore ju äfven dermed i alla all öfverlemnad åt nya hazarder, om: ej rent sf åt sin ruin; att åter emot de tyska tofvens itryck söka å tout prix upprätthålla er institution, hvilken så andra sidan ärcafi den danska nationen endast reservationsvis äcceprerad och på förhand betraktad som en gaenskap, alltså af ren personlig fantasi håla på ett oting, som inom landet har hela opi sionen emot sig och utom landet mäktiga beänkligbeter att alldeles på egen hand besämpa, är det för någon menniska sannolikt, tt sjelfva hr Andres balsstärrighet skall kunsa! dervidtag räcka till eller hr ScheelsBmidighet gå af med segren? SEB. Vid föredragning i lördags inom bondetåndet af K. M:ts proposition angående resultaterna af den nya bränvinslagsti:tningen, egde! en diskussion rum, som låter befara, att bondeståndet vid. denna riksdag skall mot: sätta sig den af K. M:t nödig afsedda förhöjving i skatten för de mindre bränvinspannorna. Orm nödvändigheten häraf äro dock meningarne icke delade hos alla dem, som icke äro förblindade af den egna fördelen. Ingen lärer numera bestrida, att den nya Bränvinslagstiftningen beredt. landet stora välgerningar; dej som Äitrigast motarbetade densamma, hafva också nedlagt sin talan ochistå der med skammen. ! ? Emellertid bar erfarenheten lagt i dagen, att åtskilliga förändringar äfoalldeles nödvändiga, och bländ dem intager den nu ifrågabatra,. förhöjningen. af skatten å de mindre pannorna första rummet; ty om en sådan förhöjning icke vid dentva rikdag beslutas, sät: tes den med så mycken möda vid förra riksdagen -genomdrifna reformen helt och hållet på spel. Det ärstillräckligt utredt,. att skatten-å d mindre bränvinspantorna icke ens uppgår till hälftemaf hvadden borde utgöra; och man:vet att egare af större brännerier funnit sin. förjel uti att förvandla! dem till flöfa mindrö! Mån har för oss uppgifvit, att en större godsegare. i -mellersta-Syverge nedlagt. det ångbränneri han före den nya lagstiftningens trädanle i verkställighet under läng tid vid hufvudgården dritvit och i stället på utgårdara inrättat fem särskilta mindre brännerier, för att draga fördel af den alltför låga skatt, som vid senaste riksdag å sådana brännerier bestämdes. Skulle man kunna tänka sig, att -tenna olikhet i verklig beskattning fortfarande komme, att ega rum,.så skulle följden icke blifva någon annan än den, att de större bränneriernarmer och mer: försvunne öch Eom: me att. efterträdas af. mindre, då motsatsen af hvad man åsyftat skulle inträffa. ä Lyckligtvis kan något sådant icke befaras, och det tjenars till ingenting att bondeståndat b strider en åtgärd, hvars nödvändighet är så allmänt, insedd, att den inom de andra stånden svårligen stöter på något motstind. Det bör fast hellre ligga i bondeståndets väl förstådda. intresse att. utplåna minnet af. sit! notstånd i bränvinsfrågån vid förra riksdagen och nu icke låta af den egna fördelen hän föra sig till att motverka ändamålsenliga för idribgar i en. lägstiftning, som redan medört så välgörande resultater, hvilka hufvudSakligen kommit just bondeståndet till godo. sedår bondeståndet till så stordel över: gifvit bränvinsbräsning, bar bränvinssupandet på langet i väsentligsmån atiagit, och hvad som illförene börtbastades på bränvin åt arbetar ne, användes nu till att förskaffa dem er sundare) föda, hvaraf såväl arbetstagare som arbetsgifvare, betnna sig väl. ; Jå numera endast nagra tusen minire bränvinspannor finnas i landet, och -en ieKe obs: sydlig del safu dem eges af herre män, synes det oss sum: skulle bondeståndets. intresse för ie mi dre papnorsa icke vara nog stort, för att hindra: gtåndet från ätt biträda en fullt än: lamålietn gr reglering af bränvinsbränningen. Denna närings skadliga inflytande på jordbruket och 1synnerhet på boskspsskötseln. hal blitvit mer och per insedd. A1 de offentliggjorda fäbellerga öfver armölda bränvinspana0r innevarsnde höst finner. man. medistillfredställelse, att, inom två af. våra förnämste jordbruksidkande län, nemligen Östergötlands och Skarabörgs, de större tbränneriernas anta högst betsdlgt milskats oeh detta säkert afin gen annan sau, edniog än den tt man, oaktad der höga vinsi. bra viokbränningen under-förr året medlörde, döek funuit det fördelaktigare at ikta Sin omsorg: uteslutånde? åtsjordbru et in gifven följd af sådan uppfattning i jordb-ukarnes sida, är ati de större bränne rierna draga Ms åt städersa hvactill benägen het; enligt hvad berörde tabeller utvisa, redar visar sig. : oäe vo 1 OR ER RN RS Bc Pre