Aftonbladet – 13 november 1856, sida 2

Vi tillägga till det anförda att, efter hvad vi Srförit; utgångspunkten för den Vestta obh den norra stambanan, hvilka enligt komitenanförda förslag skulle få en ströcka af 6 mil gemensam, enligt samma förslag skulle i Stockholtii blifva vid Nybrohamnen med en bangård förlagd emellan Sperlingens backe och Humlegårdsgatan, hvarifrån banan skulle dragas öfver Humlegården, östra kanten af Träsket till norrtull, samt derifrån öfver Katrinedal, Järfälla, Ålmarestäk o: s. V., äfvensom att såsöm itgångspinkter från hufvudstaden för den östra stambanan tvenne lokaler å Södermalm inom komiten varit i fråga, den ena vid Barnängen nära Danvikstull, den andra i närheten af Fateburssjön, af hvilka väl ingendera funnits rätt beqväm, men endera likväl ansetts i brist af bättre böra väljas. Det förljudes, att chefen för statens jernvägsbygnader lärer komma att föreslå några afvikelser från den plan för statens jernvägssystem, som komiten enligt ofvans ående summariska redogörelse framlagt. Sisom den vigtigaste bland dessa afvikelser anföres att, då komitån antagit, att den vestra stambanan bör gå norr om Mälaren samt beröra säderna Westerås och Köping, så lärer öfverste Ericson deremot förorda den vestra hufvudstambanans dragning söder om Mälaren ifrån Stockholm öfver Södertelje, Katrineholm och Hallsberg till Hjulö, hvarifrån linien vidare söderut skulle sammanfalla med komitåns förslag och den redan antagna riktningen mot Göteborg. Den norra stambanan, som enligt komitåns ofvan anförda förslag skulle utgå ifrån den vestra vid Giresta horr om Mälaren ochvester om Sigtunafjärden, skulle i stället enligt öfverste Ericsons gå från Stockholm genaste vägen ill Upsala, följaktligen öster om Sigtunafjärden. Deremot skall, i stället för att komiten föreslår den norra stambanans fortsättande från Upsala i nästan rät linie mot Gefle, öfverste Ericson föseslå banans dragande från Upsala vesterut till Sala samt först derifrån i sordlig riktning till någon punkt på GefleDala-jernvägen, belägen vester om Storsjön och ungefärligen lika långt från Gefle som från Falun. Från Sala skulle, enligt samma förslag, den ifrån Stockholm öfver Upsala gående : banan, dessutom fortsättas vesterut, öfverskrida Strömsholms kanal vid Wirbro, gå vidare i sydvestlig riktning till Frövi och Örebro, samt derifrån söderut till Hallsberg, der denna bana sålunda skulle sammanträffa med den söder om Mälaren och Hjelmaren dragna vestra stambanan. Man finner häraf att, enligt öfverste Ericsons förslag, af hela Köping-Örebro-Hult-banan endast den lilla sträckan mellan Frövi och Örebro skulle komma att upptagas i systemet för stambanorna, hvaremot enligt komitåns förslag hela sträckan af samma bana från Köping till Svartå var tagen i beräkning. Rörande den nordvestra stambanan företer sig i följd deraf den skiljaktighet att då denna enligt komitåns förslag borde utgå från Svartå, skulle den enligt öfverste Ericson komma att utgå antingen från Hjulö eller från någon punkt på vestra banan mellan Hallsberg och Hjulö. I afseende på den östra stambanan från Katrineholm vidare söderut, äfvensom i afseende på den södra, från Alingsås utgående, lärer någon väsentlig skiljaktighet icke ega rum emellan de båda förslagen. De sammanbindningsbanor emellan Örebro och Katrineholm äfvensom emellan Örebro och Askersund, som komitån föreslagit, äro äfven upptagne i öfverste Ericsons förslag, hvaremot den af komitån föreslagna tredje sammanbindningsbanan emellan jernvägarne norr och söder om Mälaren enligt det senare förslaget skulle kommaratt helt och hållet förfalla. Slutligen berättas, att öfverste Ericson framlägger en ny och öfverraskande plan till omedelbar sammanbindning inom sjelfva hufvudstadens område af de banor, som härifrån skulle utgå på hvar sin sida af Mälaren, hvarigenom de af komiten påtänkta, till sin belägenhet mindre lämpliga bangårdarne härstäles skulle undvikas. Jernvägsarbetet skulle för öfrigt komma att samtidigt företagas så väl på de båda från Stockholm i motsatta riktningar utgående banorna, som på flera andra punkter inom rikef. Kostnadsförslaget för hr Ericsons plan utfaller på det hela något lägre än för komitåns, i anseende till borttagandet af den ena bland de af komiten föreslagna sammanbindningsbanorna, men minskningen lärer likväl icke uppgå till mer än ett par millioner. Detta öf ungefärligen hvad: vi hittills kunnat erfara om de afvikelser fråu komitens förslag, som hr Ericsson säges komma att föreslå. I hvad mån dessa komma att mer eller mindre läggas till grund för den blifvande kungliga propositionen, torde väl nu inom kort visa sig. — Vi erfara, att meningarne lära vara tämmeligen ense derom att frågan om den allmänna löneförhöjningsregleringen inom både civil-, militär-och ecklesiastikstaterna blifvit af regeringen så lösligtsbehandlad, att den oundvikligen erfordrar en särskilt fullständigare atredning för att kunna af rikets ständer pröfvas med den noggrannhet och omsorg som vederbör. Deremot äro tankarne delade, huNoa a AR RE LR RE RR AT VR