Aftonbladet – 12 november 1856, sida 1

HDORKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AP FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENOND Öfversättning från engelskan. ) Regnet hade fallit tätt under det Luoy varit ute ur vagnen, och bon var pu genomvåt och skälfvande. Hutchins föreslog att hon borde stanna någonatädes för att få sina kläder torkade och dricka någonting varmt, men Lucy vile icke höra talas om att stanna förr än bon hunnit fram till Mentone. Löftet om oerhörda drickspengar ingaf postiljoven nytt mod, och han slängde piskan kring aitt hufvud med så häftigt klatschande, att hans hästar satte af i galopp, och vasnen i bråde skande fart rullade framåt genom smuts och lera. Dagen var i aftagande då den smulstänkts resvagnen stannade utanför värdshuset i Mentone. Himlen hade delvis klarnat och de rosenskimrande färgskiftningarne sf en sol, nedgående blend en massa al stora svarta skyar, nedströminade öfver en grupp vid gidan om ingången till värdshuset, -— en af dessa enkla husliga scener, hvaraf Teniers eller Mieris skulle ha gjort ett litet underverk. På en bönk ef trä satt en svartögd, svartlockig, vacker ung qvinna, och ett litet stycke ifrån henne stod en trettioårig mörklagd men, med mörka polisonger och tobakspipa i sin mun, nerbukad, med armarne utsträckta mot en rosenkindad, lockig cherub; båda föräldrarne uppmuntrade red ord och åtbörder den lille gossens första försök i konsten att gå, under det att han under utrop af barns ()Se Aftoabl. n:r 219—223, 225 226, 228—231. 233— 244, 246—250, 252—255, 257—261 och 263.