Aftonbladet – 10 november 1856, sida 3

kopparen vöre: pott och panna till de olycksaliga brännerier, sont förpesta hela landet, och att köpparslagareyrket derigenom blifvit nära nog vanärande. Kopparen åter genmälde, att tennet, genom den mängd af tennsoldater, som-dst-spridde kring land :ochrike, underhöll et farlig krigslust hos ungdomen och karske med tiden skaffade Sverge en ny Karl XH på balsen, till stort förderf för alla borgerliga yrken, i följd hvaraf tenngjuteriet vore att anse som en särdeles samhällsvådlig rörelse, från hvilken hvarje sann fosterlandsväninna måtte be Gud bevara sig. Förgäfves ansträngde sig flera beskedliga fruar och en gammal mamsell, som gjorde begge antagonisternas snörlif och således trodde sig i grund känna begges svaga sidor, ända till den mest utbildade heshet, i akt och mening att bringa en slutlig förlikning till stånd. Alla föreställningar voro endast vatten på gåsen, eller, om man heldre så vill, gässen. Hvarje lojering emellan kopparen och tennet förblef omöjlig, och ändå, värdaste läsare, högtärade läsarinna, tilldrog sig detta i sUnionens stad.53 Vi ha med flit endast vidrört den qvinliga fåfängans rangtvister, ty skulle vi härvidlag ingå på mänpnernas gebit, försloge ingalunda Aftonbladets följetongsspalter, eburu ansenliga da än må synas; viskulle ovilkorligen tvingss passera linien och sökatillkämpa oss ett bredt rum emellan den ledande artikeln för dagen, utländska pyheter, jiksdagsrefereter, kumapoteringar, polisförhandlingar och giftermålsarsonser. Fiydda tiders storartade ärelystned har hos ex mängd trångbröstade naturer krut pit ihop ända till att rymmas i fåfängars dvärganät, och hvad som fordom var täflan om makt här nu blifvit nedsatt till täflän om rang, titlar. och ordensstjernor. Men aktoingen föredecbegge senare fordrar, att de behandlas i ett särskilt stycke. (Förts.)