Aftonbladet – 6 november 1856, sida 2

Stockholm den 4 November 1856. Å. P. Sandströmer. MUSIK. Hvarje tid frafnalstrar sina storheter så väli skön konst, som i vetenskap och poesi. Och det vore bekl-gligt, om ej så förhölle sig; det blefve då eit stillastående, stridande mot hela den skapade naturen, hvari allt andas omvexling och framåtskridande. De storheter, som vår tid frambringar inom tonkonsten, äro väl i allmänhet mindre skapande än utöfvande konstnärer; men det vore orätt att derföre förneka dem i denna deras senare egenskap rangen af en storhet, hvarigenom de i sjelfva verket på detta fält obestrid igen öfverträffa sina föregångare inom hvarje annan tid. Gårdagens musiksoir6, gifven af den europeiskt namnkunnige pianisten Leopold von Meyer, är när maste anledningen till dessa reflexioner. Hr v. Meyer har hos oss i flera år varit känd som kompositör och hans salongspjeser hafva härstädes vunnit många beundrare. Både som kompositör och exekutör tillhör hr v. Meyer den nyare skolan. Och om man sålunda i hans tonskapelser icke egentligen finner klassiskt djup, så utvisar det sätt hvarpå dåesamma utföras desto mera att konstnären eger den högsta grad af en virtuositet, utmärkt lika mycket för elegans och grace, och framför allt för ett anslag, hvilket vi icke af någon funnit öfverträffadt, som för dessa skiftande skuggor och dagrar, hvilka äfven i tonernas verld förvissa oss att det är mästarehanden, som målar taflan. Han vet att äfven i passager af den mest oerhörda svårighet herrska öfver sitt instrument med en säkerhet, som aldrig tazer fel, och ban synes känna, att det lif, som af honom ingjutes i tonerna, ovilkorligen måste framtränga till åhöraroes hjertan. Han öfverskrider aldrig gränserna i sitt forte, och hans intagande piano, likasom hans mjuka och elastiska touche förtjena den högsta beundran. Hr v. Meyer spelade endast sina egna kom positioner; mnemligen 2:ne större fantasier öfver motiver ur Lucia och Ernani, hvaraf vi lemna priset åt den sistnämde, ,samt. ett Andante religioso. Hvilken kult detta religioso tillhörde, är dock svåri att säga, enär deri visserligen icke uppenbararce sig något af hvad vi nordbor förstå med religiöst. Vidare utfördes en sprittande Fandango, en graciös Noeturne samt en glad Invitation a la polka. Stormande bifall och inropningar, åtföljde hvarje af soiregifvarens prestationer. Vi dela mångas önskan att vid en ny, konsert få höra hr Meger utföra äfven störe klassiska pianekompositioner med orkester, på det att vi måtte få lära käana hans förmåga som exekutör i en mångsidigare menifg. — Pianoföredragen omvexlade med sånger, utförda af de förtjenstfalla sångarme hrr Arnoldson och Arlberg vid Mindre teatern. Den förstnämde sjöng tvenne romanser, de sarama som förut varit hörde på fru Lessings soirå, samt tillsammans med hr Ärlberg en italiensk duo, kallad Hymn till Apollos af br Barens, hvilka sångar vunno lifligt bifall. Salongen var endast tiil hälften fyld af åhörare, hvaribland förmärktes flertalet af hufvudstadens pianister. — I anledning af ett referat i gårdagsbladet har redaktionen i dag från hr kapten Cronstrand emottagit nedanstående skrifvelse, som red. skyndar sig att införa med betygande af sin stora ledsnåd öfver de misstag, hvartill referenten gjort sig skyldig vid målets uppfattning. Till Redaktionen af Aftonbladet. Anhålles att redaktionen täcktes i dagens blad införa följande: . Uti ett rättegångsreferat i gårdageas blad har redaktionen yttrat om B. Cronstrand att han till följd af ett anslag för resa till verldsexpositionen i London år 1851: bvefter sin hemkomst till fäderneslandet skulle till kommerskollegium ingifva fullständig berättelse öfver de iakttagelser han gjort och de resultater han vunnit i afseende på industriens och näringarnes ståndpunkt i främmande länder, samt att han på egen bekostnad skulle befördra desemma till tryeket.s a Den föreskrift, som kongl. måj:ts bref om denna resa gifvit, lyder: att efter återkomsten i en fullständig berätt-lse, som borde genom tryck komma till allmänhetens kännedom, redogöra för de iakttagelser rörande industriens framsteg han derunder varit i tillfälle att samla.s . N Således: ingenting om presultater, ingenting om slåndpunkty, ingenting om egen bekostnad, ingenting om befordra och till och med ingenting om ng fvan. Hvad redaktionen kallar: ett mål som väckt myeken uppmärksamhetr, behöfver ju då, nu mera, ej att särskilt utmålas. Men myeken uppmärksamhet: torde vara tillräcklig anledning, att trycka handlingarne, i stället för det som icke finnes i Jem. Om det är sant att ingenting är omöjligt, så kan ju en blifvande dom komma att innehålla, det Cronstrand har rfullgjort de föreskrifna vilkorens. Sker detta icke; så kommer han att till de uppoffringar han redan gjort, de vakor han haft, de strider han uthärdat för arbeterens upplysning, ännu lägga det, att han betalar till staten 1500 rdr bko med begärd ränta från den 28 Jani 1851; och dermed är den protessen slut. Kan derefter staten med mera kraft, mera mild hand än hittills, sörja för sina arbetares tidsenliga undervisnirg; en angelägenhet så gtor, att de engelska kommissarierna för ofvannämde verldsexposition förkunnat sitt land: nödvändigheten att bereda sådan undervisning, om England skall kunna; bibehålla sin ställning såsom en iudustriel nation ; Så Skall den der kraften och milda handen lända till landets väl