Aftonbladet – 6 november 1856, sida 2

Särskilt har förf. anmärkt, att, då militixeboställsrdningen innehåller, att om skog å ett boställe bevöfver användas till understöd för annat boställe. illgång till sådant undersiöd bör beräknas innan fri lisposition af ärshyggena å det förra medgifves, sålant icke iakttagits, ehuru den åt landshöfdingen jemväl anslagna men utarrenderade kungsgården Cachrineberg icke eger nödig skogstillgång. Äfven lenna anmärkning saknar grund: Cathrineberg har aldrig erhållit skogseffekter ifrån Marieholm, och vid itarrenderingen har ej heller någon rätt dertill medsifvits. . Arrendatorn har följaktligen icke kunnat frågasätta en förmån, som vid arrendets ingående ej rar beviljad: Att nu förunna honom densamma skulle således hafva inneburit en verklig gåfva,, på Marieholms boställsinnehafvares bekostnad. Kunde åter, vid blifvande ny utarrendering, en dylik förmån illäggas arrendatorn af Cathrineberg, så är ock tydigt, att sådant komme att inverka till förhöjning ai arrendet, och då detta tillfaller landshöfdingen, blefve en dylik förändring för honom tämmeligen likgiltig. I afseende 3å sjelfva trakthyggesindelningen framkastar förf. den insinuationen, att omloppstiden möjigen blifvit beräknad till 80 år, i stället för 100 ir, som annars vore den vanliga. Det måste för:alla underligt, att författaren, som straxt derefter omtalar, huru hushållsplanen i öfrigt skall vara uppsjord, icke äfven inhämtat, huru det i nyssnämde rigtiga afseende sig förhöll. Det hade då visat sig. att indelningen verkligen skett med beräkning at 100:årig turnus. Vidare anmärkes, att cirka 60 t:d mossar och imyedimenter inräknats uti skogsarealen, för att öka irliga afverkningen, äfvensom att huggningen börats med bästa skogen, som syntes räcka i 20 år, ivarefter endast den sämre vore att påräkna för commande-tider: Med-impedimenterna är förhållanlet rakt motsatt det uppgifna, emedan de, hvad ock nåste iakttagas, blifvit afräknade från skogsområdet Hvad beträffar mossärne, eller rättare sagdt kärren, ;å, enär åtskilliga sådana förekommo, hvarå naturigtvis, i följd af deras sanka beskaffenhet, någon luglig. skogväxt icke kunde påräknas, hade de kunnat undantagas och af boställshafvaren begagnas til: odling för torp m.; m.; men då det befanns ändanålsenligare för skogshushållningen, om: de -genom utdikning bringades till skogsbörd, åtog jag mig att verkställa en sådan utdikning samt hvad i öfrigt kunde erfordras för att å dem bereda ordentlig skogsväxt, i följd hvaraf de, under sådant vilkor, intagits uti trakthyggesindelningen, likväl med beräkning att icke afverkas förr än efter 94 år. Då dt betydliga kostnader, som för verkställigheten häraf uppkomma, svårligen ersättas af den lilla tillökning . årshyggena under min alltid ovissa besittningstid, bör det af hvar och en, som vill närmare granska förhållandet, vara lätt funnet, att mitt nyssnämda åtagande icke kunde vara beräknadt på vinst, utan framkalladt af önskan att befrämja den lämpligaste indelningen af skogen. Så bedömdes det ock af chefen för skogsinstitutet, numera aflidne hofjägmästaren af Ström, som granskade hushållmingsplanen. Af de uppskattningar, som grundade denna plan, visade sig, så vidt jag nu kan erinra mig, att största delen af skogen var någorlunda jemngod. Men att, om någon skiljaktighet fans, hyggenas början utsattes å den bättre delen, synes i allt fall vara naturligt, då man besinnar att den öfriga får tillfälle att under tiden tillväxa. Med full säkerhet minnes jag, att af hushållsplanen synes, att hyggena under de senare perioderna äro beräknade att gifva vida större afkastning än under de första. Således äfven i detta fall motsatsen af hvad författaren behagat förespegla. För öfrigt torde, då, såsom nämdt är, hofjägmästaren af Ström, efter granskning af hushållningsplanen, och sedan några dervid gjorda mindre anmärkningar blifvit rättade, tillstyrkt dess fastställande. detta utgöra en säker borgen att den icke blifvit uppgjord annorlunda än efter riktiga grunder. Författaren har särdeles fästat sig vid de stors fördelar, som förmenats tillfalla innehafvaren af Marieholms -boställe, genom den medgifna fria dispositionsrätten öfver de årliga skogshyggena. Då, enligt hvad i det föregående är visadt, detta medgifvande grundats på tillämpning af gällande allmä.: författning, lärer det icke kunna på frågan inverka om fördelen är större eller mindre, enär hvarje boställshafvare eger att njuta all den afkastning af bostället, som lagligen kan erhållas. Men nu är likväl förhållandet, att författarens förespeglingar i dett: afseende icke mera öfverensstämma med verkligheten än de öfriga omdömena. Hvar och en, som något känner skogshushållning, inser lätt, att då Marieholms skog endast utgör något mera än 600 tunu land, och den årliga afverkningen skall användas til nybygnad och underhåll af erforderliga bygnader oci hägnader, äfven vid 16 torp, samt till vedbrand fö boställshafvaren jemte torparne och öfrige på egorni boende personer, öfverskottet i allmänhet, eller i medeltal beräknadt, icke kan blifva särdeles betydligt. Derjemte bör tagas i betraktande kostnaderna fö: trakthyggesindelningen samt de årliga utgifterna för sådder, dessas inhägnande under många år m. m.. äfvensom underhållandet af antagna särskilta-skogvaktare. Att för öfrigt ingå uti granskning af författarens uppgifter angående den förmenade skogsafkastningen, anser jag lika öfverflödigt som olämpligt, Dock må, såsom bevis på deras beskaffenhet. anmärkas, att då han omtalar, att år 1854 försål des, endast på en hand, öfver 100 tolfter bjelkar;, 10—18 alnar långa, ifrån 22 till 24 tum i topp. fyrskrädda med skarp kant, samt att innevarande år 34 masteträde blifvit afverkade och till större delen redan försålia, är sanna förhållandet, att inger enda bjelke blifvit försåld, samt att af de så kallad mastträden intet är af den beskaffenhet, som med dylik benämning afses, utan de, så vidt jag nu ka: erinra mig, till det mesta icke äro gröfre än 6, 8 å 9 tum i topp. För den, som det behagar, är detta så mycket lättare att kontrollera, som de träd, hvilka förmodligen menas, med undantag af 2:ne, ännu finnas oanvände qvarliggande vid Marieholm. . Map skall sannerligen hafva god tro och föreställa sig, sådan hos andra, då man berättar, att af årshygget på en så liten skog, som Marieholms, erhållits ofver 100 tolfter bjelkar af 22— 24 tums groflek. Verkliga förhållandet är att, under de förflutna afverkningsåren sammanlagdt knapt en enda tolft dylika stockar kunnat erhållas. En sådan årsafverkning, som den ofvannämda, lärer väl icke ens i de största skogar kunna åstadkommas. Äfvenledes berättar författaren, att en del af den vacker löfskogsallån, som leder upp till ladugården vid Marinholm, skulle hafva blifvit borthuggen och uppbränd. Jag har verkligen icke kunnat föreställa mig, att någon skulle tilltre mig den lumpenhaten att förstöra en vacker allö, för att erhålla några famnar ved. Och minst lärer en derhän syftande uppgift kunnat lemnas af någon redbar man ifrån den ort, der det icke är obekant, att jag, under den tid Marieholms kungsgård af mig innehafts, nedlagt mycket arbete och ej obetydliga kostnader för att, medelst planteribgar och annorledes, försköna densamma. Med den ofvannämde nedkuggningen hänger ock så tillsammans, att af de på ömse sidor om vägen vildt växande träd några alar och gamla pilar blifvit utgallrade, dels med afseende å en tillämnad utvidgning af vägen och dels:såsom skadliga för den angränsande åkern, med beräkning likväl att, sedan vägen blifvit orduad efter den uppgjorda planen, med begagnande af de qvarstående träden, bilda en ordentlig allå. . Sedan författaren, efter premisser af ofvannämde beskaffenhet, framstält hurnledes, genom försäljning af skogseffekter, betydliga summor förmodades redan hafva kommit mig till godo eller ytterligare SOre alt påräkna, behagar han tillägga det yttrande, att derigenom mer än motsvarande vederlag torde vinnås för det af regeringen vägrade anslaget till inventarier och möbler vid landshöfdingeresidenset, ban ansökningen skall hafva gått löst på 30,000 rår. AN HA IR AR DB AO 5 -Q GC ÄL Fun BÖraomk us Bs M a a