Aftonbladet – 5 november 1856, sida 3

han med motonärerna i deras förslag, att hela skydde afgiften måtte till skolorna blifva använd. Bergström instämde i motionerr as hafvudsyfie, att hela skyddsafgiften måtte till. skolorna blifva anslagen, men ansåg särskilta reglementeringar öfverflödiga, enär det åligger församlicgarne att upprätta miist en, helst fast skola,, så att inga hinder finnas att använda de medel som på detta sätt kunna vinnas till det ändamål, som för hvarje ort kan finnas lämpligast. I hufvudsakligen lika syfte yttrade sig för öfrigt åtskilliga andra talare; hvarefter dessa motioner blefvo remitterade till statsutskottet. Frågan om bemmansklyfningen och jordafsöndringen föranledde nu åter flere yttranden och motioner till förmån för upphörandet af de hinder, som finnas för jordens styckning, och endast Olof Larsson från Gefleborgs län uttalade en motsatt åsigt, Bland dem, som nu förordade hemmansklyfningen och jordafsöndringen, yttrade sig Mengel, som i dettas plenum för första gången deltog i diskussionen. Han erinrade, att ju mera man sökte lagstifta för att inskränka den naturliga rätten, desto flera författningar finge man utfärda, utan att de likväl lände till det helas fördel, hvilket visat sig icke allenast i fråga om jordens delning, utan äfven i alla andra fall; och då han ansåg hindren för jordens styckning vara stridande mot den naturliga rätten, så önskade han att bobdeståndet mätte uttala såsom en allmän rättsgrundsats och regel, att hvar och en borde vara berättigad att få på bästa sätt föda sig och de sina på så liten eller stor torfva som helst. Ean stor del af ståndets. ledamöter uttalade sig för denna mening och instämde med Mengel, bland dem Sablström. Så väl Petter Jönsson som Meogel, med hvilka många instämde, sökte förmå Olof Larsson från Elfsborgs län att återtaga det anförande han afgifvit emot en fri hemmansklyfning; men han vidblef sin mening uoder yrkande att få anförandet remitteradt. Lekbergs motion blef remitterad; men de nya motionerna i samma ämne och de nu gjorda anföranden blefvo tills vidare hvilande på bordet. Motioner väcktes äfven i åtskilliga andra ämnen, men af mindre framstående vigt, och några förut väckta blefvo till utskott remitterade. — De kungliga propositioner, som under plenum aflemnades af statsrådet Wallensteen, blefvo tills vidarejbegärda på bordet. Memorialer från stats-, ekonomioch expe ditionsutskotten om ökad kanslipersonal biföllos, liksom ett par från det senare i fråga om riksdagstrycket. — Konstitutionsutskottet har antagit till notarie: protokollssekreteraren i civildepartementet C. A. Schalen, samt till kanslister: kongl. sekreteraren Th. Neijber och vice häradshöfdingen C. D. Valerius. — Expeditionsutskottets kanslipersonal utgöres af: Sekreterare: amiralitetskammarrådet P. O. Bäckström; dess biträde: protokollssekreteraren J. A. Torenstedt; föreståndare för tryckeriafdelningen: kongl. bibliotekarien A. I. Arwidsson; dess biträde: e. o. kanslisten J. G. Carln; korrekturläsare: bokhandlaren A. L. v. Baumgarten och hofrätts vice notarien H. I. Arwidsson; motläsare: notarien J. Alm. Registrator: kopisten W. Th. Strokirk. Arkivarie: notarien Åxel Carlsson Printzensköld. Kanslister: kongl. sekreteraren O. Sahlgren, bokbållaren C. O. Schultzberg, t. f. kopisten R. Adelgren, kammarskrifvaren G. F. Löwenhielm, e. o. kanslisten i kongl. civildepartementet E. Seldener, hofrättsauskul-tanten, filos. magister A. J. Bruzelius, e. okanslisterna A. L. Fris, A. Ekmarck samt C. U. Widström. Extraordinarie kanslister: vice häradshöfdingen P. Sandeberg, e. o. kammarskrifvaren hos kongl. förvaltningen af sjöärendena A. W. Feychling, t. f. kammarförvandten i krigskollegium J. Samuelsson och e. 0 kanslisten i kongl. civildepartementet A.. E. Malmgren. sm