vagnen, påtänder Aubrey på kuskbocken en ny cigarr med den, hvilken han rökt ut. De efterlemnade qvarstodo på landsvägen, betraktande den bortrullande vagnen. Ve följde den med sina blickar till dess den försvänn, : Den stackars Antonio var nedslagen och skulle gerna kastat af sig sin mas: ; men nej — han måste åhöra grefvens och mMärens toma prat, hvilka envisades att följa honom ull hans hem. Han uppnådde det slutligen, kastade sig på sin säng och — menniskan är likväl blott menniska — gret som ett barn. TJUGONDE KAPITLET.