Aftonbladet – 4 november 1856, sida 2

sinrikt och enkelt sätt löst sitt problem. Far han lika väl lyckats äfv n i afseende på de friga slagen af redukti tod skall bli i esse. Det är en lycklig ide r it hafva valt detta ämne till föremål för mnemonisk behandling. Ingenting kan bättre tjena att göra en ny kunskapsgren (såsom mnemoniken ännu är hos 0ss) bekant och värderad, än att tillämpa den på något praktiskt populärt ämne. Vi tro att hr Kusch närigenom skall mer än genom några hittills af honom gjorda: användningar af mnemoniken lyckas att väcka intresse för detta stulium, som han med så mycket nit och värms omfattat. nen, tro vi a I — — Jönköpingsbladet säger sig hafva anledning befara att en tacksägelseadress, af samaa slag med den som vid sista riksdagen afgafs af ständerna med anledning af regeringens då förda utrikes polilik, äfven nu skall vara i fråga. Vi ha visserligen ej förnummit något om ett dylikt förslag, men då vi hålla det ganska troligt att det underdåniga nitet ej. heller nu skall försumma sig, har det ej synts oss otjenligt att ur Jönköpingsbladet återgifva följande, som oss synes, riktiga erinran: Vi hafva någonstädes sett antydt, att en tacksägelseadress, vi minnas ej så noga, men vi tro att de var för Novembertraktaten, skulle vara ifrågasatt el ler åtminstone befarad. Vi kunna likväl ej tro, att stävderna skola vid ionevarande riksdag förnya ct dylikt vid den förra begånget förbiseende af derzx: egen värdighet. Rikets ständer böra ihågkomma att de med hänsyn till regeringen äro en henne jembördig statsmakt, hvilken det ex officio icke höfves någon sådan handling af underdånig tacksamhets betygelse, som hos enskilta individer eller korporationer kan vara både loflig och berömvärd. Sitt gillande eller klander af styrelsens åtgärder hafva dc tillfälle att nedlägga uti sina i laga ordning fattad: beslut. Med hänsyn till folket åter äro ständern: blott ombud, visserligen med grundlagligen tillerkänd uteslutande rätt att vara folkets representanter; mer folket kan dock skäligen vänta, att denna rätt ej utsträckes längre än som ovilkorligen erfordras, nemligen till fattande af beslut i landets angelägenheter: sina tankar förmår folket sjelft uttrycka och vili äfven helst göra det. — Man läser i Christianstadsbladet: Från Oskarshamn har den sorgliga underrättelser inlupit, att en man, som här i provinsen räkovar mångas anhörige och vänner, auditören C. W. Liljeeron: pötsligen aflidit derstädes. Hr Liljeerona, som i sina yngre år varit anstäld som auditör vid skånskv dragonregementet, och i sådan egenskap tjenstgjordc på Beckaskog hos dåvarande chefen för nämde regemente, generalguvernören Toll, i hvars hus och förtroende han var upptagen, var i lifstiden en mar af. vidsträckta kunskaper, stor stilistisk förmåga och en särdeles älskvärd personlighet. Efter exc. Tolls död tog han afsked från suditörsbefattningen, och uppehöll. sig en längre tid i Norra Amerika, hvars republikanska samhällsteorier utöfvade ett starkt inflytande på hans lifliga lynne, som ej saknade en viss benägenbet för det excentriska. Hemkommen till fädernes andet uppsatte han i Lund, dit hans moder som enka flyttat, tidningen Skånska Corresponden ten. dersid biträdd af dåvarande professorn, numera biskopen i Karlstad. hr C. A. Agardh. Det var navurligt, att en landsorstidning, som disponerade sådane förmågor som hrr Agardh och Liljeerona, spari skulle väcka en allmännare uppmärksamhet, hvilket också föranledde hr L. J. Hjerta, som då nyss uppsatt tidnisgen Aftonbladet., att för densamma engagera hr Liljecrona som medarbetare. I denna egenskap fortfor han också i mer äs ett decennium. tills han slutligen lemnade Aftonbladet och hufvudstaden, och nedflyttade till Kalmar län. der han vtarbe:ade sin välgörares och väns exc. Tolls biografi. Författaren af dessa rader, som hade förmånen af Li:jecronas närmare bekantskap, tror sig med visshet veia, att den aflidne efterlemnat högst intressanta bidrag till våra riksdagars och mera framståeride po litiska personligheters historia, ehörfu es: mer än vanlig blygsamhet troligen förbjudit honom att under lifstiden beforura dem till trycket. — Man läser i Göteborgs Handelstidning för den 28 Oktober: Redaktionens uppmärksamhet har blifvit fästad på en resetur till Kortinenten öfver Danmark, som först på senare tider blifvit rätt kombinerad, men hvilken synes böra beaktas både af resande och framför allt af vårt postverk, Hvarjs dag kan man numera på femton timmar resa mellan Altona och Köpenhamn, likaledes dagligen vice versa. Afresan sker från Altona kl. 5 e. m. öfver Kiel och Korsöer och ankomsten till Köpenhamn inträffar påföljande morgon kl. 10; från Köpenhamn reser man åter kl. 7 på aftonen och inträffar följande morgon kl. 10 i Altona. Nu borde åtgfartygsturerna mellan Köpenhamn och Malmö, Köpenbamn och Helsingborg äfvensom Köpenhamn och Göteborg—Kristiania bringas i öfverenstämmelse med nyssnämde afgångsoch ankomsttider i Köpenhamn, hvarmed både tid och penningar komme att för resande besparas. Då den ifrågavarande danska reseturen, som går så att säga inomskärs, är minst blottstäld för vind och våg, så skulle; särdeles höst och vår, ångbåtarne sjelfva hafva fördel af arrangementet, derigenom att flera passagerare, än nu är fallet, komme att gå denna väg. Redan i år har det, uppgifver vår sagesman, utgjort resande svenskars förtviflan att höra, det ångbåten (detta har ieke kunnat vara någon annan än Kattegatt), som lemnar Köpenhamh kl. 9 på morgonen, sålunda afgått blott en timma förr än jernvägståget anländt till Danmarks hufvudstad. Önskligt vore äfven, om resande svenskar kunde här och der på utländsk botten, företrädesvis i Hamburg, erhålla nödiga uppifter på våra ångbåtars reseturer, för att kunna erefter rätta sin resa. Månne icke till den ändan respektive ångbåtsrederier skulle finna det öfverensstämmande med sin fördel, att för hvarje år afsända sina fartygs reseturer t. ex. till svenska postkontoret i Hamburg, hvarest vi antaga, att man villigt skulle emottaga dem och hålla dem våra resenärer till handa? Mången, som nu hänvändt sig till nämde kontor, -har der mötts: med: det svaret, att man ville gerna lemna alls möjliga upplysningar, men saknat tillfälle att kunna göra det med. full tillförlitlighet, till följd af brist på reseturer. RR — — Under loppet af år 18356 har allmänna