Aftonbladet – 3 november 1856, sida 2

RM HJ härmed huru 80 amd mh Lucy kände sig sh ist, en sak är säke; annan menniska, med ar helt och hå fd själskrafter. ed nya både k Het en arntonig strök emellerti Foppa ill dn et lustresan till Ta med ifver sitt skä å ala tydligare, all ampedusa, elle; 8: agen då Lu , alltsedan den d d r, Tor synnerlig had. visade sig så nyckfu Re eo 2 e a ee . u. inr gode vän. a öfindring kommit rer i förliknas vid en nne, hvilket förr kunelf, var nu något mi dre sakta framflytande finde språksam än han a Antonio var an kunde sitta i en half tim: kade vara, och utan att yttra ett ord, synb ma bredvid Luey i tankar. En dag då på targen fördjupad teg ur detta drömmande ih ötsligen uppväckgan: Hvad tänker ni ån stånd genom fråfarkt, och besynnerligt nog — fade han des och ro nade ä — Lucy ami M ifven någonting (äfven, Sundom var det kat sätt att tilltala Lucy och ceremoni i ena några af dd som om han önenna stilla förtroli essa steg, hvita fört lan honom och mi olighet, som uppstått emelville icke tillåta dessa Davenne, Men Luc jade vid dylika tillfällen ed att hortskänen rna otålighet: Hvad har jag gjo Otskämdt ser så kall och främmande a Vil efter ni nig att ni nu, då jag är riktigt ill ni visa nte bryr er om mig — att ni gt frisk igen råkig ? eller ågot dylikt. S tycker jag är igt att emotstå tjusningen FR det var möj tf de känslor, som föranl då hennes röst ch -esultatet att hvarje försök de hennes ord ble NN fanns någon sådan Mn till formlighet ef slutade med att alstra ä sigt å Antoni , om känslor i båd tra annu m oniog sida, D das hjertan era vänskapliga od e symptomer, som vi a apliga or, VO 18 i , Voro sådana att de antv 8 hos vår dokydde någon inre