Aftonbladet – 1 november 1856, sida 3

nn RR — a ter och inleder dem med följande ord: Kejsarens sändebud vid hofvet i Neapel, hr baron Brenier, har den 21 Oktober underrättat neapolitanska regeringen om de föreskrifter, som ålägga honom att afbryta de officiella förbindelserna och med hela sin legationspersonal lemna Neapel. Vi offentliggöra följande aktstycken, hvilka blifvit vexlade med anledning af de omständigheter som föranledt denna brytning; de skola sätta enhvar i stånd att bedöms rättmätigheten och lämpligheten af det beslut kejsarens regering i denna sak fattat.s Den första noten är från grefve Walewski till hr Brenier i Neapel och daterad den 21 Maj detta år. Efter den utiinledningen gifna försäkran, att just orasorgen för Europas lugi förmått de på pariserkongressen församlade fullmäktige och nu den franska regeringen. att sysselsätta sig med förhållandena i Nea pel, hänvisar noten på det i Neapel herrskande stränghetssystemet och yttrar i detta afseende: Sålunda misstager sig, enligt vår åsigt, neapolitanska regeringen i valet af de till lugnets upprätthållande i hennes stater bestämda medel, oeh det synes oss vara af en tvingande nödvändighet, at: hon hejdar sig på den falska väg hon intagit. Vi anse det öfverflödigt angifva de medel, som äro egnade att uppnå det mål hon utan tvifvel åsyftar; de åtgärder, som lämpa sig för de kraf vi inskränka oss att antyda, skall hon finna, vare sig i en med vishet affattad och lojalt tillämpad amnesti eller uti en reform af justitieförvaltningen.. Noten. uttalar derpå den förväntan, att neapolitaneka regeringen skall meddela den franska de mått och steg, som hon komme att i öfverensstämmelse med förestående anmärkvingar vidtaga. Den neapolitanska regeringens svar på förestående not innefattas uti en not från neapolitanska utrikesministern, kommendör Carafa, till Neapels sändebud i Paris, markis Antonini, daterad den 30 Juni. Efter ett upprepande af franska notens innehåll, heter det uti den neapolitanska: Handlande i strid mot den af alla makter respekterade princip, tror sig franska regeringen böra andraga, att vår inre förvaltning är i behof af förändringar, hvilkas angifvande den förklarar öfverflödigt, hvarvid den likväl icke underlåter att nämna af hvilken natur desamma måste vara, hvilka konungen bör vidtaga för att betrygga freden. Man förstår icke huru den kejserliga regeringen, som förklarar sig vara väl underrättad om tillståndet uti konungens stater, kan rättfärdiga den otilbörliga inblandningen uti våra angelägenheter genom den trängande nödvändigheten af de reformer, hvilkas uteblifvände enligt dess öfvertygelse skulle, under sakernas närvarande tillstånd i Neapel och på Sicilien, medföra en stor fara för Italiens lugn. — Ingen regering har rätt att inblanda sig uti en annan stats inre angelägenheter, särdeles uti dess förvaltning., — Noten anför derefter huru ändamålslös den af franska regeringen rekommenderade mildhet måste vara för uppnående af det åsyftade resultatet, och att konungen, helt och hållet I mot sin vilja, nu vore tvungen att, uti det allmännas): välförstådda intresse, för närvarande icke mera tillämpa den af honom hittills utöfvade mildhet, il. följd af den uppretade sinnesstämning som blifvit framkallad genom de illa beräknade framställningarne af franska och engelska regeringarne, af hvilka ordningens fiender ansågo sig skyddade. Derefter följer en not från kommendör Carafa till baron Brenier af den 26 Augusti. Neapolitanska regeringen förklarar deruti, i följd af det oangenäma intryck, som dess not af den 30 Juni utöfvat på franska regeringen, att den aldrig haft för afsigt att tillskrifva franska regeringen tendenser, som icke skulle öfverensstämma med de af densamma vid så många tillfällen gifna garantier, och att den, i händelse kejserliga regeringen trott sig upptäcka en sådan afsigt uti dess not, känner den lifligaste ledsnad deröfver. — Den nyaste noten från grefve Walewski till baron Brenier är daterad den 10 Oktober. Kejsarens regering, heter det deruti, ser med ledsnad, att den neapolitanska regeringen icke synes böjd att modifiera sin hållning. Kommendör Carafas andra not var visserligen affattad i försonligare anda, men i fråga om sjelfva saken var den icke mera tillfredsställande än den första. Den franska regeringen ser sig derföre nödsakad att, i betraktande af sakernas närvarande ställning, enligt öfverenskommelse med engelska regeringen, afbryta sin diplomatiska förbindelse med neapolitanska regeringen. Noten förständigar derefter baron Brenier att efter densammas mottagande bereda sig till afresa med hela sin beskickningspersonal, och öfverlemna legationens arkif till franska konsuln. — Likväl, heter det derefter, och för att försäkra de uti konungariket Båda Sicilierna boende franska invånare om ett kraftigt beskydd, skall en fransk eskader uppehålla sig vid Toulon, der den är nära till hands, för att mottaga de befallningar som kunna blifva uödvändiga, i händelse våra landsmäns intresse skulle kräfva ett offentligt beskydd. För att vara i tid förberedd på en dylik eventualitet, skola hans instruktioner föreskrifva denna eskaders kommendant, att tid efter annan afsända ett af de under hans befäl ståendelskepp till Neapels och Siciliens hamnar, der detta fartygs kapten skall ställa sig i förbindelse med våra konsuler. Den engelska regeringen skall för samma ändamål låta stationera en eskader i Maltas hamn. Jäsningen i förstaden S:t Antoine skall äfven ha meddelat sig åt qvarteren S:t Denis och S:t Martin och der föranledt flera arresteringar. Man läser i bMoniteur de la Flotte: Ett privatbref från de indiska farvattnen berättar, att franska fregatterna Virginie och Sibylle ännu alltjemt uppehöllo sig vid Amurflodens mynning. En till vinnande af kunskap om landet afsänd liten expedition hade från Castriesviken gått landvägen tilt flodens strand och hade funnit två ryska korvetter och tre transportskepp der liggande för ankar. Stationsbefälhafvaren hade i Rysslands namn tagit i besittning den ganska fördelaktigt belägna ön Wachaline (Saghaline?) och der grundat en koloni. Börsen-Halles pariserkorrespondent skrifver under den 25 Oktober bland annat: I förhållandena mellan England och Frankrike synes verkligen någon köld ha inträdt, detta låter icke längre fördölja sig, och man har icke bedragit sig i afseende på Monitörens gårdagsnot (om den engelska pressen). Det heter att denna gjort ett ganska obehagligt intryck i London och att Persign var orolig att lord Palmerston skulle begära förklaringar., Prins Napoleon har afrest till Stuttgart. ENGLAND. Man fäster mycken uppmärksamhet vid en artikel i Times, hvari tidningen uttalar sig för Donaufurstendömenas fortfarande ockupation och mot deras förening. I sistnämde hänseende förklaras, att förslaget om föreningen blifvit definitift öfvergifvet och att franska regeringen, gifvande vika för Englands förestallningar, äfven upphört att gynna planen. : Beträffande det intryck Monitörens not om smädeleerna mot Frankrike uti den engelska pressen gjort på Londonstidningarne skrifver öm An tre (7 mm TO OL xx ov