Aftonbladet – 31 oktober 1856, sida 3

Då den hederlige sir John kommit rätt underfund med det ämne som afhandlades, förklarade han att han ansåg den anklagelse, som sålunda framkastades mot regeringen, af så allvarsam och svår beskaftenhet, att — att att — Att ni svårligen kan sätta tro till denn, inföll hastigt Antonio, så vida den icke klarligen bevisas genom fakta, Detta är inte mer än billigt. Tillåter signora Eleonora att jag berättar sir John historien om den franske marskalken ? Sedan signora Eleonora leende lemnat sitt samtycke. började Antonio sålunda: En af signora Eleonoras söner, då ett tio års barn. fattade mycket tycke för en gosse af samma ålder som han, och de blefvo särdeles goda vänner och lekkamrater. I tidernas lopp blef denne gosse utskrifven för armån och steg till rang af sergeant. För två år sedan kom denne unge man händelsevis hit för att besöka gina föräldrar, och signora Eleonora omnämde, som man lätt kan förmoda, då hon skref till sin son, att hans fordne lekkamrat, nu en tjugoåttaårig krigare med hyggligt utseende, avancerat till underofficer. Signorans son skref tillbaka, att han mycket gladde sig öfver marskalkens, som han på skämt kallade sin fordne lekkamrat, lycka. Några dagar efter sedan signora Eleonora erhållit detta bref fick bon besök af den der gamle gentlemannen med pudradt hår, som uppvaktade er i er loge i går afton, borgmästaren i Taggia, hvilken fordrade att hon utan uppskof skulle låta honom se den franske marskalk, som hon dolde i sitt hus; eljest skulle det blifva bans oangenäma plikt — 2å lydde de uttryckliga order han erhållit från Turin — att genast genomsöka huset. BSignora Eleonora kunde i början knapt tro sina egna öron. En fransk marskalk! — hade hon någonsin känt någon