Aftonbladet – 31 oktober 1856, sida 3

följande ordalydelse: Jag beviljar fullkomlig och allmän amnesti åt alla dem, som baft någon delaktighet uti de uppror, genom hvilka i sistlidne Juli mårad den regelbundna utöfningen af mina kungliga prerogativer blifvit hämmad på åtskilliga punkter af halför. Uti motiveringen af dekretet säges att det har sitt ursprung uti drottningens ädla och moderliga inspiration och att drottningen velat visa sig nådig mot dem, som, hänförda af beklagansvärda förvillelser samt tvetydiga och komprometterande Jagar, blifvit invecklade i upproret och burit vapen not kronan. Bravo Murillo ankom den 18 dennes till Madrid och är lifligt uppvaktad. Regeringen har gifvit befallning att pass skulle meddelas alla af politiska orsaker till andra länder flyktade spanska undersåter. Afven de Carlister, hvilka vilja erkänna drottvingens regering, äro inbegripne i denna åtgärd. Man anser cortes sammankallande vara nära för handen. Progressistiska och demokratiska blad strida om huruvida det progressistiska partiet är upplöst eller ej. ITALIEN. Enligt en den 23 dennes till Paris ankommen telegrafdepesch hade hr Brennier lemnat konungen af Neapel tvenne timmars betänketid för att besvara den af Brennier till konungen aflemnade not. I händelse denna tid förflöte utan att svar följde, så skulle hr Brennier meddela sina sista instruktioner. Enligt en pariserkorrespondens till Kölnische Zeitung skulle underrättelse redan ingått till franska regeringen, att hr Brennier, sedan den utsatta tiden förflutit utan att något tillfredsställande svar kommit honom tillbanda, redan inskeppat sig för att lemna Neapel. Äfven engelska sändebudet beredde sig att lemna staden, men de franska och engelska konsulerna skulle qvarstanna. lnligt en annan uppgift skulle hr Brenniers meddelande haft till följd, att konung Ferdinand låtit desarmera sin flotta. I stället för den förut omtalade åtgärden att sända de förenade engelska och franska flottorna till Neapel, skall man nu hafva beslutat att enstaka skepp, det ena efter det ahdra, skola besöka de neapolitanska hamnarne. — Ryssland skall hafva erbjudit sin bemedling i den neapolitanska angelägenheten, och frahska regeringen skall vara böjd att antaga densamma. En amerikansk fregatt hade ankommit till neapolitanska viken, för att afvakta händelsernas utveckling. Från Petersburg förmäles -den 24 dennes, att en deklaration blifvit utvexlad mellan Ryssland och Sardinien, enligt hvilken de före kriget bestående rysk-sardinska fördragen åter skulle träda i full kraft. Rörande oroligheter, som nyligen passerat uti staden Meldola i Kyrkostaten, berättas nu följande: Konflikt hade uppkommit mellan några borgare och gensdarmerna. Tvenne unga personer hade gått förbi kasernen, hvarvid den ene af dem af gensdarmerne uppmanades att lägga bort den tobakspipa, utur hvilken han rökte. Då tillsägelsen icke genast åtlyddes, förföljdes rökaren af några gensdarmer till närmaste kaffehus, der de öfverföllo honom. Den person, som åtföljt den rökande, förestälde dem, att de väl kunde häkta hans kamrat för vanvördnad mot föreskrifterna, men ej vore berättigade att misshandla honom. Soldaterne öfverhopade nu äfven denne med skymford och stryk samt arresterade dem båda. Några personer begåfvo sig då till borgmästaren, för att hos honom utverka de arresterades frigifvande. Borgmästaren vände mg förgäfves till gensdar mernas chef. Folkets förbittring nådde nu en betänklig höjd; man samlade sig i massa och stormade gensdarmkasernen. Några liniesoldater ville tlanda sig i striden, men nödgades taga flykten till ett värdsbus, der de inneslöto sig och genom barrikadering sökte motstå folkhopens ursinniga anlopp. Emellertid skyndade andra gensdarmer och soldater till sina hårdt ansatta kamraters hjelp. Nu uppstod en häftig sammandrabbning, hvarvid en gensdarm blef dödad och några soldater afväpnades. Polistjenstemännen ville företaga några häktningar, men de personer, som 2f dem eftersöktes, hade redan försvunnit ur folkhopen, Ett generaledikt af det heliga officium uti Ankona, i kyrkostaten, undertecknadt af generalinqvisitorn Thomas Vincesz Airaldi, har ådragit sig stor uppmärksamhet för den råhet, ofördragsamhet och vidskepelse som uttala sig: deruti. Det börjar med en förmaning till alla medlemmar af katolska kyrkan, att underrätta den heliga inqvisitionsdomsto len om alla sådana förseelser som höra till dess bedömande. 1 synnerhet anbefallas katolikerna att angifva alla personer hvilka äro misstänkte såsom kättare, eller såsom försvarare och anhängare, förut eller för närvarande, af judiska ritus, eller äro judar och mobamedaner; vidare alla sådana hvilka genom sina bandlingar, såsom trolleri, spådom och förbländning (att förvända synen på folk) synaa hafva afslutat formligt eller stillatigande förbund med djefvulen; vidare alla svartkonstnärer; alla personer som utöfva presterliga plikter utan att hafva rätt dertill; alla som hälla hemliga församlingar för att begabba och vanhelga katolska tron; alla som förnärma Gud, jungfru Maria och helgomen; alla som trots religiösa löften ingå äktenskap; alla som inträdt i månggifte; alla som lägga hinder i vägen för den heliga inqvisitionens ut