Aftonbladet – 31 oktober 1856, sida 2

korn, är i det närmaste lika med kornutsädet. Hafra har ej hunnit till mognad. Lin och hampa: afkastningen deraf anses, öfver hufvud taget, närma sig medelmåttan. Ärter och bönor, hufvudsakligen odla de i trädgårdar. gifva ringa afkastning, hvilket ock inträffar med: kålrötter och rofvor. Potates. hvars od: ling årligen tilltager, förmodas eadast gifva andra kornets förökning. Af ofvanstående är klart, att en ganska svår missväxt å åkergrödan inträffat; och ehuru sannolikt är, att bandlande och andra enskilta spekulanter, igenom införsel från andra orter, härstädes skola söka tillhandahålla erforderliga födosmnen utöfver årets klena skörd, blifver det doek beroende på den längre eller kortare tid sjöfarten detta år kan utöfvas, huruvida fullt tillräcklig import af brödföda kan denna höst åstadkommas. Att statens mellankomst med undsättningslån äfven måste tagas i anspråk, är beklagligtvis ostridigt. Från samma län (dat. den 21 Okt.): Sedan vederbörande kronofogde i Lappmarken denna dag hit inkommit med tredje årsväxtberättelsen för Lappmarks-fögderiet, får jag kran meddela, att förhållandet med årsväxten och de särskilta sädesslagen derstädes kan antagas vara enahanda, som å: nedre landet; hvadan jag får, äfven hvad Lappmarken angår, åberopa innehåll.t af landshöfdingeembetets den 15 i denna månad afgifna tredje årsväxtberättelse. Jernvägar i Helsingland. Rörande de olika företag eller förslag, som härom äro å bane, meddelar ett bref från orten följande underrättelser: Inom detta landskap lära nu icke mindre än trenre jernvägar vara i görningen, nemligen tvenne i närheten af Söderhamn och en intill Hudiksvall. Af de förra berättar Helsi, att den ena redan är till nära hälften färdig samt att profkörning den 22 Oktober derå skett med lokomotiv och 6 vagnar. Denna jernbana skall enskilt tillhöra hrr Dickson i Göteborg, och skall vara inemot en mil lång, sträckande sig ifrån sjön Marmens utiopp till Sannarna, en platz vid kusten ungefär en mil söder om Söderhamn. En annan bana är ock allvarligen påtänkt, hvilken är ämnad att gå ifrån sjön Bergviken, som ligger strax ofvanom Marmen, till Söderhamns stad. För denna jernväg lärer kostnadsförslag redan vara uppgjordt och ett bolag bildadt af deltagare så väl i Söderhamn som af bruksoch sågverksegare inom orten, hvartill äfven slutit sig en mängd bönder och ståndspersoner:: Denna -bana skall upptaga en längd al ungefär 1!, mil och anses vara alldeles oumbärlig för de högre upp i landet belägna jernbrukens samt för Söderhamns stads bestånd. I synnerhet fruktar man, att det senare är betänkligt hotadt igenom den Dicksonska jernbanan, som tros komma att draga rörelsen ifrån staden till Sannarna. Denna ;plats skall nemligea vara utmärkt väl belägen, både åt sjöoch landsidan. Sjelfva namnet angifver, att marken består af sand; och beligenheten skall vara utmärkt jemnoch beqväm samt genom sin vidsträckthet och sundbet särdeles inbjudande för bosättning och allehanda anläggningar. Hamnen skall vara god och rymlig, skyddad genom holmar:oeh skär för stormar och sjögång samt tillräckligt djup äfven för större fartyg. Vid jemförelse med Söderhams belägenhet skall med ett ord Skonarna så fördelaktigt utmärka sig, att borgerskapet i staden redan liksom känner sina bopålar benägne för muvemang. Sjelft ingalunda förtjent af något vanrykte för stationära sympatier, har det dock gått dess förnämste i magen, att en vacker dag se sig öfvergifna af sina egna husknutar. Till räddning i så oerhörda och förtviflade omständigheter har det likväl, täck vare våra liberala tider, ieke fallit ens på någon konservatism, utan lika snarfyndigt, som hjeltemodigt ställt sig sjelft i spetsen för rörelsen, genom att besluta en jernväg i banko emot den Dieksonska. Härigenom säges ock, att bopålarne blifvit kurerade, så att de numera slagit all flyttning ur hågen. Jernvägen till Hudiksvall skall icke hafva hunnit blifva så väl förberedd som den sistnämda. Emellertid skall äfven för densamma plan och kostnad vara bestämda. Den lärer komma att sträcka sig till närheten af Forssa kyrka och blifva en förening, genom de så kallade Forssa vattnen och de begge stora sjöarne Dellen, emellan nordvestra Helsinglands rika skogsbygd och Hudiksvall. Äfven denna stad har blifvit i sina jernvägsfunderingar förekommen af enskilt man; ty den i s ::ras aflidne, af jordbruket och jernhandteringen högst förjente baron Tamm på Österby lärer, redan f re sin död, icke blott uppgjort plan till en förbindelse emellan DeHarna och hafvet medelst kanaloch jernvägsanliggningar, utan ock på enskilt bekostnad L rjat utförandet, för att befordra de pfantliga forslingar, som hans vidsträekta jernoch trävarurörelse i norra Helsingland erfordrar. Under riksdagen torde icke komma att saknas intressanta underrättelser dessa Helsinglands dels tillämnade dels redan pibörjade anläggningar, isynnerhet de begge jernbavorna, som skola gå till Söderhamn och Hudiksvall, för hvilkas verkliggörande ganska betydliga statsanslag påkallas.