Aftonbladet – 30 oktober 1856, sida 3

Memeoirer öfver den förflutna veckan. (Ur Öresundsposten.) Äntligen efter så många rykten fram och tillbaka har man då erhållit åtminstone så pass mycken visshet! Antligen efter så mångahanda funderingar ut och in, till venster och höger, till höger oeh venster, har man då kommit till ett resultat, till ett beslut åtminstone! Nemligen vestmakterna. MNemligen i den neapolitanska frågan. Man har verkligen gifvit flottorna order att löpa ut. De skola kryssa utanför Napolis kust, men — såsom telegrafen förkunnar oss — på ett sådant afstånd derifrån, att ingen revolution utbryter i hufvudstaden. Detta synes oss vara höjden af diplomatisk fiffighet i fråga om att reda sig ur ett inveckladt politiskt dilemma. Flottorna skola afgå till Neapel för att göra ett visst intryck i en viss riss riktning på en viss oefterrättlighet, kallad kung Bomba. De skola icke egentligen visa sig derutanför hufvudstaden, men de skola fisnas der. Visade de sig der i någon afgjordare grad, med någon större tydlighet, vore det nemligen nästan afgjordt, att en revolutionär rörelse i Napoli icke kande förekommas, och en revolution är man å vestmakternas sida långt ifrån att vilja framkalla. Man hyllar noninterventionsprincipen. Man vill endast och allenast se om man icke kunde en smula skrämma hans majestät. Alltså, flottorna skola närma sig kusten tillräckligt för att sätta skräck i kung Bomba. De skola gå så nära, att man från det kungliga palatset må kunna med en god kikare se de engelska och franska örlogsflaggorna vid sjelfva horisonten, det vill säga endast örlogsvimplarne på stormasttoppen. Deremot för ingen del så nära, att befolkningen i Napoli skulle kunna med blotta ögonen se fartygen ute i sjön; ty då blefve det revolution i samma ögonblick. Distansen, på hvilken flot torna skola hålla sig, har på förhand blifvit af de slängdaste matematici uträknad och bestämd, och amiralerna hafva i öfverensstämmelse härmed erhållit de noggrannaste och oeftergifligaste order. Jag vet icke hvad det kan vara... en fyra sjömil, minus: tretton famnar och några och tjugu tum. På spiken! I sjelfva verket är amiralernas uppgift här vid lag en ytterst kinkig. Man har lagt i deras händer en sak af aldra största vigt, måhända Europas lugn. Och deras ansvar är sådant, att jag icke för mycket,