Aftonbladet – 29 oktober 1856, sida 3

Ytterligare om silfverflödet till Orienten. Eburu vi redan förut meddelat åtskilliga uppsatser till belysning af denna märkvärdiga företeelse, hvaraf verkningarne i sin mån spörjas äfven i vårt Jand, hafva vi dock ansett nedanstående ur den engelska veckoskriften Economist hämtade artikel syrnerligen förtjert af att kommai till våra läsares kännedom, emedan man deri finner en, hufvudsakligen på officiella fakta grundad, särdeles klar utredning af orsakerna till detta fenomen. Artikeln är af följande lydelse: Ingenting är vissare, än att ett oafbrutet flöde af de ädla metallerna från ett land till ett annat ej kan fortfara, så framt det icke förefinnes något missförhållande mellan inoch uiförseln af andra förnödenbeter som behöfver rättas. Är importen från ett visst gifvet Jand större än exporten till detsamma, och förefinnes det derjemte icke något indirekt sätt att åstadkomma en jemvigt, så tar man sin tillflykt till guld eller silfver, alltefter som det ena eller andra är värdemätare i det land, i förbållande till hvilket jemvigten behböfver återställas; och de länder, som nyttja samma metall till värdemätare, äro de som med mesta sannolikhet få röna olägenheterna af hvarje sålunda uppkommen rubbning i fördelningen af de ädla metallerna. Det är också ganska säkert, att importen fån ett land till ett annat kan vara mycket större än exporten till samma land utan att detta leder till någon utförssl af myntad metall, om nemligen differensen kan på indirekt väg ordnas genom andra länders transaktioner förmedelst vexlar. Så t. ex. importerar England från Ryssland tre gånger så stort värde som det exporterar dit; men deremot exporterar Ryssland till alla andra länder jemförelsevis litet, under det att det importerar bomull från Förenta Staterna, kaffe från Brasilien, siden och annat gods från Frankrike, och de härför dragna vexlarrme bana sig väg till Londons börs såsom betalning för af England exporter -de varor, och blifva på det sättet medel att upprätta den nödiga jemvigten mot Ryssland för råvaror, som derifrån blifvit importerade till oss (England). Å andra sidan fins det några länder, hvilkas förnämsta produkter utgöras af silfver och guld, såsom t. ex. Mexiko, Kalifornien och Australien, hvilka tillbandsabålla de ädla metallerna i långt större myckenhet än zom behöfs för att betala våra manufakturvaror, och för hvilka vi sålunda tjena till medium för deras fördelning till de särskilta marknaderna i verlden, allt efter som de der äro efterfrågade. Silfverflödet till orienten har nu fortfarit så länge och i så stor skala, att det för visso kan antagas att nigon stadigvarande orsak verkar till haedelsvågens lutning mot vestern och att det är denna lutning som måste motvägas af silfverexporten derifrån. Vi vilja derföre företsga oss att undersöka beskaffenheten af de länders handel, som hufvudsakligen stå i relationer mad orienten. Det kan icke vara tvifvel usderkastadt, att den ofördelaktiga handeln med Kina och nödvändigbeten att utföra silfver blifvit ytterligare förstorade af den felslagna si kesskörden i Europa, särdeles i Frankrike, men att de icke helt och hållet eller ens i hufvudsaklig måtto vållas af denna vidrighet, är tydligt af det faktum, att de existerade under en lång tid degsförinnan. Det är derför på de mera stadigvarande orsakerna till denna företeelse som vi förnämligast vilja rikta vår uppmärksamhet. Vid betraktandet af denna fråga blir det nödvändigt att utsträcka vära iakttagelser äfven till Kinas och Indiens handel, emedan de äro så nära förbundna sinsemellan och med de två enda lä: der, som med dem hafva affärer af större utsträckning, att det skulle vara omöjligt att komma till någon riktig slutsats utan att förfara sålunda. De tvåländer vi här afse äro Eagland och Förenta Staterna, hvilkas transaktioner nemligen med orienten äro de enda, som kunna utöfva något MER SMR NS TNE TTK ET) EARL ING SA NNRA nan nm RAR KRK AA