Aftonbladet – 28 oktober 1856, sida 2

Jag lade märke till det der huset förut, svarade Lucy; det ser så mystiskt ut. — Det är detta bus jag kallar mitt hem då jag kommer till Taggia. Det ligger bra långt härifrån, sade Lucy; kan ni ej stanna här? Der är icke rum för mig. Har ni ingen vän i Castellaro?; Ingen som är mig hälften så kär som den hvilken väntar mig i Taggia. ? SN är således denne vän mycket tillgifJag älskar och högaktar henne af hela mitt hjerta, var allt hvad han svarade. Lucy var tyst. sa Om 2 erinrar er, fortfor Antonio, sade ÅL en gång att den person, hvilken jag af .mina medmenniskor värderar högst, var al ert kön. Jag ämnar mig nu till detta fruntimmer. Farväl tills i morgon, och angenäma drömmar! Bevara mig, så kalla edra händer äro! Ni bör gå in. Luften är likväl så ljum och mild. Gå in och laga a ni får en kopp varmt t6 — gör det! Ni vill ieke? Nej, farväl! Jag får ej dröja längre. Oaktadt sir John, som nu vaknat, flera gånger uppmanat henne att gå in, qvarstannade Lucy på terassen, till dess hon såg en lång, mörk gestalt passera bryggan nedunder, omgifven af en svärm af eldflugor — dalen liknade nu ett haf af dansande stjernor. Dereften och först derefter, steg hon upp och gick aa om 16 som sjelf gått in för att till6. Två timmar senare visade sig samma gestalt, som gått öfver bron, i ett af fönstren i det mystiska huset. Om ni hviskat i örat på denna gestalt, under det ban I stilla tankfullhet stod vid fönstret: 2ågon I närheten är sömnlös för er skull, buru öfverraskad skulle han icke blifvit. så litet kan en man, om han än är den omtänksammaste och ömmast-, tänka på allt hvad en qvinna kan uppfinna att låga sig med. . . . p Gostalten drag sig Sluligen tillbaka, stim sy. fönstre d en suck och ett allvarligt Gud välsigne henne b, — en önskan, i hvil.ken vi af allt hjerta förena oss. — (Forts.)