Aftonbladet – 28 oktober 1856, sida 2

— Ea korrespondent till Norrlandsposten lemnar följande skildring af tillståndet i Lappmarken : Efter de fyra på hvarandra inträffade goda åren, h-arunder, med god hushållning, mycken spanmål borde vara insamlad i bodarne; synnerligen hos dem, som besått större åkrar, har nu missväxt öfvergåvt Lappmarken, och detta så vidsträckt, att alla städer äro hemsökta af frostens härjningar. Det är väl sant, att orten haft goda skördar, men likväl finvas der ett stort antal familjer, som för nästa år måste blifva beroende af hjelp från lyckligare lottade; och redan nu efter skördens slut äro många af fjellboerna i sådant behof, att de icke kunna afbida vintern, då spanmål på fordon kan upphömtas, utan måste antingen sakna denna bufvudartikel, eller, gående. till fots långa vägar, å ryggen bära små qvantiteter. Det är likväl lyckligt för dessa behöfvande, att spanmål finnes hos flere i hemorten, derifrån hjelp kan erhålles, fastän obestridligt är, att priset kommer ati stegras öfver hvad här förut varit vanligt (). Det är icke utan missmod, som man med tanken flyttar sig längre fram inpå det kommande året och dervid föreställer sig anblicken af den mängd menni() Spanmålen, hvaraf kornet allmännast förbrukas, har här iorten, med undantag då hårda missväxtår inträffat, aldrig stegrats till högre pris än 10 rdr å 10 rdr 32 sk. bko pr tunna; men strax efter den nu fulländade skörden har korn betalts med 13 rdr 16 sk. s. m., och nu talas det om 16 rdr 32 sk. bko för en tuuna matkorn -— något, som redan nu betecknar en blifvande dyr tid i fjellorten. (Norrlandspostens not.)