Aftonbladet – 28 oktober 1856, sida 2

mo m— —-— —-——— — V V——V— — Å — .——0OO VV Ett till hälften harmset, till hälften klagande ack, min söta Lucy, om du ändå kunde skjuta upp din entusiasm till eftermiddagen från sir John afbröt miss Davennes stumma, men hänryckta beskådande, och bringade henne genast till hennes fars sida. De satte sig till en kraftig middagsmåltid, af hvilken sir John njöt med en begärlighet, som var särdeles smickrande för bergsluftens aptitgifvande egenskaper. Sedan middagen var intagen, föreslog Lucy att man skulle dricka kaffe på terrassen, hvartill sir John samtyckte. Man begaf sig genast dit, och sedan sir John långsamt njutit sitt mocka och egnat frikostig beundran åt den tjusande utsigten, tog ban upp Times ur sin ficka och fördjupade sig i dess spalter. Lucy och Autonio, sålunda lemnade åt sig sjelfva, betraktade tigande och bänryckta den praktfulla solnedgången. Himlen var klar och blå som poleradt stål, utom i vester, der tre lätta skyar, liknande skärp af oranegfärgadt gas, sväfvade på himlahvalfvet. Solen, till hälften dold bakom topparne af klippraden i vester, kastade genom remnorna i de lägre bergen några af sina strålar i eldfärgade kolonner ned i dalen. I det den bländande himlakroppen långsamt tinkte sig, vidgade sig skuggranden på bergen midtemot med motsvarande hastighet, jagande framför sig de breda ljusmassorna, tilldess de småningom förminskades till er purpurfärgad rand, den sista afskodshelsnin! gen, och derefter med en darrning bortdog. Nu återtager den främre bergskedjan med ens skarpheten af sina konturer, under det att de mera aflägsna bergstopparne, bakom hvilka solen sänkt sig, omsväfvas af en genomskinlig, i blått och rödt skimrande dimma, Himlahvalfvet i vester är en praktfull smältugn, hvars varma återspeglingar purpurstänka de fjerran alpernas snö och hafvet längst bort vid horisonten. I nästa ögonblick bleknar den rödaktiga belysningen, kuggorna i dalen blifva djupare, och bergspassen i norr mörkna allt mer och mer: Det granna eldröda färgskimret i vester har mildrats till blek rosenfärg, och denna öfvergår småningom, genom harmoniska Nnyanseringar, till en grönskiftande