Aftonbladet – 28 oktober 1856, sida 1

aan tedis, N:o 29 Svartmangatan och N:o 9 Hornsgatan; alls vid Fredsgatan; i 0. 4. Nelsons, N:o 46 Drott0 5 Norrlandsgatan; i N. G. Söderbergs, N:o 12 vid skill:r banko raden. Under 16 skill:r banko införes vetenskaplig tanke, som hos hans auditorium väckte blandade känslor. j Till Greifswalderfesten, som, i anseende till gamla förbindelser med Pommern torde mera specielt intressera Sverge, återkommer jag en annan gång. Herr Seiffart har, den 4 dennes, af disciplinardomstolen, som helt och hållet står under ministerens inflytande, blifvit dömd förlustig sitt embete :såsom vicepresidert i öfverräkningskammaren, utan pension. Denna dom grundar sig på den omständigheten, att han icke angifvit, hvad som var honom bekant af Techens manövrer. Förgäfves åberopade sig Seiffart derpå, att ban gifvitsin förre chef Ladenberg underrättelse om saken, att han meddelat prinsens af Preussen sekreterare, hr von Bork, det bref, som blifvit skrifvet af Lindenberg (som ej bör förvexlas med förutnämde .Ladenberg) till hr. v. Gerlach, rörande; prinsen af Preussen, att slutligen hr I v. Manteuffel; som begagnat Techen, påtagligen hade större ansvar än Seiffart, som endast haft kunskap derom och sannolikt med beräkning blifvit af Techen inblandad i saken. Förgäfves! Man behöfde en syndabock, och den för slutna dörrar öfverläggande dis ciplinarrätten kunde icke med vägran afspisa dem, som voro i behof af en dylik, för att kunna freda sig sjelfva. Alltså föll Seiffart, som vi alls icke äro böjde att taga i försvar, men som likväl säkerligen icke spelt den I brottsligaste: rollen uti denna intrig, och hvars största förseelse består deruti, att han låtit lura sig. I dag har åter den Lindenbergska processen förevarit till behandling inför krigsrätten i Potsdam. Eder referent har icke skytt möan att ännu en gång fara ditöfver. Om än örhandlingarnes offentlighet endast var vilrlig, så har dock kungörandet af domen I skett för öppna dörrar. . General v. Gerlach som ett gammalt tyskt ordspråk hade ändtligen infunnit sig såsom vittne, hvilket endast kunnat ske förmedelst Hängen und Wirgen (hängning och Sypning), såyder. Det måste hafva fallit den stolte chefen för feodalpartiet svårt nog, att uti ett sådant mål inställa rig för rätten samt nödgas vittna mot en person, hvilken han visserligen desavuerat, men som likväl i allmänhetens ögon gäller sågzom hans verktyg; ty huru hade väl eljest Lindenberg kunnat taga sig före att skrifva ett sådant bref rörande prinsen af Preussen till hr von Gerlach ! Dock till saken, hvartill posten och tiden manar. Lindenberg har blifvit dömd till 9 månaders fängelse och till ärans förlust för ett år, samt rättegångskostnadernas ersättande: Rätten stöder sig på hans eget erkännande, att han uti Juni 1855 skrifvit ett bref, rörande prinsen af Preussen, till general v. Gerlach; vidare på nämde generals i dag aflagda vittnesmål, innefattande att allmänna tankegånI gen uti den till offentlig kännedom komna lafskriften af ifrågavarande bref öfverensstämde med originalet; samt slutligen på de vittnesberättelser i samma syfte, som blifvit afgifna af hrr Seiffart och v: Bork, den nämde sekreteraren hos prinsen af Preussen). Såsom skäl för domen uppgifves: 1) att I brefvet innehåller att prinsen hade under sin lresa uti Westphalen inverkat på valen, på ett för de konservativa intressena skadligt sätt, Igenom sitt uppförande mot de särskilta partierna; 2) att vidare deruti säges: att inom kort på högre ort en storm skulle företagas, för latt störta det konservativa partiet; samt slutligen 3) att den anklagade yttrat om en hög officer (major v. Boyen, adjutant hos d prinsen, af Preussen), att denne uti Berlin gjorde tjenst såsom spion. Statsadvokaten hade påyrkat ett års fängelse, och såsom skäl för ansvarets skärpande sökt göra gällande, att brefvet ögorskenlgen var ämnadt för H. M. Konungen. Denna skärpningsgrund ville domstolen icke godkänna såsom sådan, men sjelfva sakfö-hållandet kom derföre också icke under pröfning. i Sålunda är denna process tills vi!are slutad. Lindenberg skall sannolikt vädja till kammarrätten, hvilket skal förlänga skandalen och änvna mera afslöja feodalpartiet, som är alldeles ursinnigt öfver dessa upptäckter. P. S. En för Stockholm specielt intressant uppgift är den högst sannolika (om också icke alldeleg vissa) utnämningen af hr La coq, till preussiskt sändebud uti Stockholm, i stället för den i Karlsbad aflidne srefve v. Weztphalen. Hr Lecoq ver förut sändebud i Konstantinopel, derefter statstekreterere uti den härvarande utrikesministören, men afträdde från denna post, då Preussen mot slutet af 1853 gjorde min af att mot Ryssland iakttaga en någorlunda bestämd och obsroende politik, Detta varade som bekant är icke länge, och hr v. Gerlech, hvars vän hr v. Lecoq är, kunde snart åter vara tillfreds med vår neutralitet. Hr v. L:coq var emellertid stäld på väntpenningar och vill nu åter ingripa uti de aktiva göromålen, i det han tillträder grefve v. Westphalens diplomatiska arf. — KL Såsom bekant är, åligger det domkapitlen i riket att hvart tredje år till ecklesiastikdepartementet insända uppgifter om folkundervisningens tillstånd inom de särskilta stiften. Sedan den nu gällande folkskolestadgan år 1842 utfärdades, hafva. dylika uppgifter blifvit af konsistorierne afgifna, första gången år 1847, då folkskolorna enligt stadgans föreskrift borde hafva varit fullständigt inrättade, samt vidar ALA TQROKN TOKEN I ar I To os I RAT ng Få AG