Aftonbladet – 27 oktober 1856, sida 2

— Bildande kenst. Vid konstföreningers sammanträde i lördags afton företedde expositionen flera nya delg till föreningen bhembjudna, dels af henne redan inköpta taflor: trenne stora effektrika schweizerlandskap af E4dvard Bergh, ett par genrestycken af N. Aadersson, flera aquareller af Egron Lundgren, landskepsstycken af A. Nordgren, trenne större figurmålningar, medelst hvilka mall A. Rabe på ett särdelss lofvande sätt gjorde gin debut såzom konstnärinna, ef större genremålning af Blackstadius, framställande grupper af italienska fiskare, qvinnor och barn vid hafsstranden, m. Hvar och en och isynnerhet den som haft uillfälle taga kännedom om Waagens eller Passavants konstkritiska reseberättelser, vet huru rika de engelska magnaternas slott och villor öro på dyrbara konstalster från olika länder och tider. Hvarje år förer någon resande milordo inglesex ett eller annat af den italienska konstens märkligare verk hem med sig till den dimmiga ön. Visserligen låta hrr sngelsmän ofta under namn af gamla originalstycken narra på sig kopior af ganska färskt latum, men bland det myökna falska och efwergjorda kommer äfven mången äkta ädelsten. På de engelska herresätena äro dessa konstskatter temligen undangörmda för den suropeiska allmänheten och knappast tillgängliga för andra än egaret sjelf och bans när naste umgängeskrets samt för konstforskare, som specielt göra sig möda att uppsöka dem. En engelsk tjuf har nyligen företagit sig att sätta en del åf ew dylik konstsamling, som ban förmodligen betfaktat såtom ett alltför dödt kapital, i omlopp. I vårt officiella blad annonseras nemligen af härvarands engelska missionen, att ur en earlen af Suffolk tillhörig tafvelsamling i Charlton-House i Wiltshire ayligen blifvit bortstälna nio värderika taflor, alla till omfånget temliger små, nemlizen: Madonna med barnet af Leonardo da Vinoi; två landskap af G. Poussin; helig familj af Procaccini; helig familj (Le Raboteur) af Hannibal Csracci; Stiltje af Van der Velde; Iateriör af van der Heyden; Frälsan rens törnbekrönta hufvud af Guido Reni; utsigt af Tivoli af Poussin. Härvarande storbritenniske chargå daffaires mottager de upplysningar, som möjligen kunna leda till upptäckan-e af det stulna, för dea händelse försök skulle göras att här vinna afsättrning för detsamma. Flerå dylika konststölder ha i olika tider blifvit föröfvade, faen oftast misslyckats, och utsigten till att vinna afsättning för det stuls na och undvika ertappande är naturligtvis mindre, allt eftersom konstalstrens värde är större, och måste der de utbjudas väcka upp märksamhet. Ett af de märkligaste bland sådana fall var, då 1829 en betjent hos furst Gabrielli i Rom bortstal en särdeler dyrbar målning af Rafaöl, framställande Kristus på oljoberget och hörande till de få arbeten mar har qvar från Rafaöls första ungdomsperiod, då han arbetade under Peruginos ledning. Betjenten hade sålt denna målning åt konstbandlaren Gigli för 60 scudi. En dag, då fursten gick genom rummet, i hvilket målningen var förvarad bakom ett sidenomhänge och detta rördes af luftdraget, trodde han sig märka att målningen saknades, hvilket äfven vid närmare efterseende befanns vara fallet. Emellertid hade taflan väckt uppseende bland. tyska konstnärer, men förgäfves blifvit utbjuden till salu vid flera tyska hof, då det slutligen var nära att en rysk uppköpare hade fatt föra den bort med sig för ett ringa. pris. Fursten erhöll i rättan tid underrättelse härom och tvingade genom hotelse om rättegång konsthandlaren att lemna honom taflan tillkaka mot erhållande af 10 scadi mera än han hade betalt till tjufven. Allbekant är den klassiska forntidsanekdoten om de drufvor, som Xevxis vid en täfling: med Parrhbasios målade med en så illusorisk: naturimitation, att foglarne kommo och pic-kade på taflan. Måhända kan det roa våra. läsare att erfara, att någonting dylikt i dessa. dagar vederfarits en svensk könstnärs arbete. En tam röf, efter hvad vi hört appgifvas till-börig någon vid Slottsbacken boende person, hade fått vanan att motionera sig uti Logår-den. Någon af hofpersonalen ville foga anstalt om djurets bortskaffande från denna kungliga promenadplats; men på hög befallning fick lilla Michel, som icke tycktes göra någon förtret, vara i fred och ostörd husera i de kungliga buskagerna och källargluggarne och kände sig slutligen helt hemmastadd. En vacker dag, då dörren till K.-stenmuseum stod öppen sprang han dit in och kilade der lätt och behändigt mellan äldre och nyare plastiska mästerverk. Slutligen blef han varse ett af hr Fornander i terracotta arbetadt lodjur, som stod förvaradt under en glaskupa; rofdjursnaturen vaknade vid denna anblick till nytt lif; räfven smög sig sakta fram och störtade sedermera ned på sitt byte; :kupa och: lodjur sönderslogos, hvarvid angriparen utan tvifvel sjelf fick åtskilliga -skråmor. Sedan dess har Michel naturligtvis fallit i onåd och dlifvit förvisad från hofvet. CEENESPTESKPENENNNES STEEN Ar TT Ak Tr