Aftonbladet – 25 oktober 1856, sida 2

cke äfven dess representanter, om de än icke hafva sina sköldar upphängda på riddarhussalens väggar, att ega hågkomst af sina ärfla rättigheter till fribet och lagbunden styelse, till utveckling, förkofran och tillväxt, i enligbet med tidens fordringar? Eller är det hrr grefvar och friherrar, hofmarskalkar och kammarherrar, öfverstar och löjtnanter o. s. v. på riddarhuset, som åtagit sig att värna det gamla Sverge för tidens öfverilningar? I sanning man måste då bekänna, att värnet är tämmeligen bräckligt. Något när i samma anda som hrlandtmarskalkens tal utlåter sig i dag junkerpartiets organ inom tidningspreszen uti det slags förslag till svarsadress å konungens trontal, hon i Jag afgifvit. Hon yttrar nemligen sin glädje och tacksamhet hufvudsakligen öfver konungens behjertande af tjenstemännens svåra belägenhet. Deremot är hon betänksam både i afseende på lagförslaget om ogift qvinnas myndighet vid 25 års åder och isynnerhet i afssende på frågan om upphäfvande af de lagbud som lägga hinder för religionsfriheten och fri andaktsöfning; vidare intager hon, fråa statsekonomisk synpunktp, en afvaktandes ställning i afseende på löftet om vissa skatters borttagande eller nedsättoing; och slutligen, i anledning af konungens uppmaning till ständerna att genom en frisinnad uppmaning af våra plikter och endrögt i besluten ät folket icke blott bibehålla, utan äfven förkofra hvad förfäders bragder, vishet och fosterlandskär:ek åt detsamma beredt, utlåter sig Svenska Tidningen i följande ordalag, hvilka i en svarsadress från junkrarnes sida förefalla anmärkningsvärda nog: Ått förkofra, säger Svenska Tidningen, hvad förfäder beredt, är just en klok politiks problem, särdeles en svensk, der förfädren undangjort så mycket i afseende på lagbunden frihets grundläggning i seder och begrepp, hvilken grundläggning så många andra folk sakna. Denna politik innebär, att hvarken låta sig åtnöjas med förfädrens arbete och lefva på deras kapital, ej heller kasta deras verk öf-er bord, för att begynna en ny skapelse i det gamla Sverge; den ionebär det framgående, der betänksamheten, men en betänksamhet af det aktiva, icke af det passiva siaget, bereder framgång., Man finner höraf, att hr grefvens och landtmarskalkens betänksamhet inför tronen genast i Svenska Tidningen funnit ett troget genljud inför allmänheten. a ad — K. M:t har under den 20 dennes befallt, att sedan de 2:ne vid Motala mekaniska verkstad innevarande år beställde ångkanonslupar ankommit till härvarande station samt blifvit profvade, besigtigade, godkände och emottagne, skola de klargöras för expedition och förses med de vid statiooen tillverkade eller anskaffade inventariipersedlar, samt med full utredning och proviant för tre veckor; egande stationsbefälhafvaren att för fartygen upprätta besättningslistor. Enär ändamålet med expeditionen, som ställes under kommendörkaptenen och riddaren J. Liljehööks befäl, är att, så vidt omständigheterna medgifva, få utrönt huruvida ifrågavarande fartyg skäligen motsvara ändamålet att vara lämplige skärgårdskrigsångfartyg, skall stationens reglementskomite, hvilken inmönstras å ångfartyget Valkyrian, som förses med för tillfället nödig besättning och ställes till komitens disposition — bestämma såvål den ordning i hvilken erforderlige försök böra företagas, som ock deras utsträckning, på det komiten efter expeditionens slut må kunna afgifva fullständig rapport om huru försöken utfallit, och om fartygens såmedelst utrönte egenskaper. — D. M. konungen, drottningen och enkedrottningen jemte den öfriga kongl. familjen bivistade i går afton representationen af Regementets Dotter å Kongl. teatern, som gafs i stället för operan Joseph, hvilken, i anseende till. mamsell Andrees inträffade sjukdom, måst inställas. Vid den kungliga familjens ankomst begärdes och sjöngs folksången, hvilket äfven förnyades vid representationens slut, då äfven norska folksången uppstämdes,