Aftonbladet – 25 oktober 1856, sida 2

en sådan mängd af sällsamma, pittoreska formeft:s Hvad än kan sägasn, svarade Antonio, xom den enformighet, som palmträd sedda i massa förete, kunna vi icke förneka hvart träd för sig omvexling och originalitet i form. Nej visst icke, sade Lucy; jag för min del erkänner att jag är litet svag för palmträdet. Det talar till mitt hjerta och min fantasi. Det erinrar mig om den grönskande fredssymbolen, som dufvan förde tillbaka med sig till Noak; den böljande skog af palmgrenar, som välkomnade vår Frälsare vid hans intågande i Jerusalem; örtagården, der han bad och led,. — Lucyliknade, i sanning, i det dessa heliga erinringar vaknade i hennes själ, en af Guidos himmelska madonnor; åtminstone undrade icke Antonio längre öfver Battistas misstag. Ack, var god och gif mig, sade hon efter en liten stunds tystnad, en af dessa qvistar, som hänga öfver våra hufvuden. Sedan Antonio uppfylt hennes begäran, undersökte Lucy bladen, mörkgröna ena sidan och silfvergrå å den andra, och sade derefter: näro dessa små hvita kulor, som hänga 1 nippor, frukten ? . Jan, svarade Antonio, och om väderleken är gynnande, skola dessa små hvita ting nästkommande Januari vara förvandlade till glänsande svarta bär, hvilka, då de sörndermalas, frambringa den bekanta oljan. Sedan den sönderkrossade kärnan blifvit tvättad och torkad, är den förträfflig till bränsle, under det att de affallna bladen begagnas som gödningsämne. Olivpslmen är, som ni redan vet, högt värderad af snickare till deras finaste arbeten; och således är ingen del af trädet utan värde. . Hur kommer det sig då, frågade sir John, att folket här i trakten, oaktadt det har en så