Aftonbladet – 25 oktober 1856, sida 2

det monopolium, som genom detsamma skänke8, varar ännu i dag. Men denne påfve Sixtus måste ha varit en afskyvärd menniska, sade Lucy. Han var visserligen icke älskvärd, svara de Antonio. Man kan knappt afhålla sig från att rysa tillbaka för den skicklige kirurg, hvilken skär djupt i menniskokroppen, oaktadt man vet att de mest menskliga motiver väpna hans hand. Sixtus den femtes värf var af något liknande beskaffenhet. Då han blef kyrkans och statens öfverhufvud, voro båda i ett så förruttnadt tillstånd, att endast kraftiga botemedel, om några — oförskräckt begagnande af fältskärsknifven — kunde återupphjelpa dem; och dessa använde han utan skonsamhet; utan tvekan. Menniskor äro endast det hvartill omständigheterna göra dem — — men nu slut med allt moraliserande, ty nu äro vi vid målet för vår resan, tillade doktorn, seende sig omkring — och der, alldeles midt framför oss, sträcker sig den lilla Taggia-dalen, emellan de der båda bergshöjderna; :och den der strömmen, som faller ut i hafvet ungefär hundra steg ifrån oas, är Argentina, dalinvånarnes stolthet och någon gång deras plågoris, såsom när den; uppsväld af bergsströmmar, ryter som en arg tjur och för med sig allt i sin vilda fart Några minuters promenad förde vårt sällskap till en korsväg, bildad af Taggiavägen och landsvägen som; förde till Nizza, der en öppen vagn väntade dem. De åkte nu fram genom plantager af palmträd, hvilkas grensr, sammanlutande sig från ömse sidor af vägen, bildade ett grönt hvalf öfver deras hufvuden. Hvilket lärorikt studium dessa sammanflötade grenar och stammar skulle vara för en målare ! utropade Luey, jag har aldrig sett