Aftonbladet – 23 oktober 1856, sida 3

här intet enda fallit utan genom sitt sedeförderf, sin gudlöshet; sin egennytta och sin sjelfupplösning. Försynen har beskärt våra nordliga bygder så många stora timliga fördelar, somliga med andra folk gemensamma, andra en frukt af våra egendomliga förhållanden. Till de senare hörer i hela Skandinavien bondens sjelfständiga rådplägning om sitt faderneslands angelägenheter. Måtte äfven framgent mycket godt i Svea land härigenom blifva uträttat! Måtte äfven detta nu begynnande riksmötes förhandlingar häfda vår gamla fosterländska lösen: Gud och Sverges allmoge! I det hedervärda ståndets välvilja och förtroende önskar presteståndet att städse få vara inneslutet. De tal, som å bondeståndets vägnar höllos till medstånden af Ola Månsson såsom anförare för dess deputation, voro fö!jande: Till ridderskapet och adeln. Ej endast för att fullgöra grundlagens bud, utan även af verklig högaktning frambär bondeståndet, genom denna sin deputation, till höglofliga ridderskapet och adeln ståndets vördsamma helsning och lyckönskan. Då rikets ständer åter äro samlade för att i kraft af sin konstitution bebandla och afgöra vigtiga i samhällsbygnaden djupt ingripande ämnen, fordras för ett älskadt fäderneslands framtid och lycka icke allenast snille, kraft, ihärdighet, verksamhet och en redlig vilja hos den enskilte representanten, det fordras dessutom de statsmannainsigter, som böra sökas och finnas inom! rikets första stånd. Bondeståndet, som på sitt enkla, flärdfria sätt aldrig skall underlåta att efter bästa öfvertygelse verka för sådana beslut, som äro nyttiga för fäderneslandet, hyser derföre den ofelbara förhoppning, att ridderskapet och adeln i sin upphöjda ställning och med dess djupa insigter, under nu pågående riksmöte i väsentlig mån skall bidraga till en tidsenlig och önskvärd lösning af samhällets vigtigaste angelägenheter. Med dessa uttryck af sina tänkesätt torde bondeståndet fortfarande få vara inneslutet i höglofliga iddersk apet och adelns aktning och förtroende. Till prestestöndet. Med aktning och vördnad helsar och lyckönskar bondeståndet, uti enkla och okonstlade ord, genom oss dess deputerade, det högvördiga ståndet, såsom den del af representationen, hvilken, genom samband och samverkan, inom de mindre kretsarne i samhällslifvet, närmast bör känna allmogens önskningar, ställningar och behof. Under pu pågående riksdag har presteståndet återigen ett stort mål för sin verksamhet. För fosterjorden och dess folk skola troligen många och vigviga frågor komma under de nu sammanträdande rlksståndens behandling; och då bondeståndet, som af inner:ta hjerta älskar sitt fosterland, härmed förklarar att det, efter yttersta förmåga, skall söka att gå alla de tidens fordringar till mötes, som, förenade med enskilt rätt och båtnad, afse allmänt väl, förväntar det att högvördiga presteståndet, med sin lärdom, sin sakkännedom, sitt upplysta och kristliga nit samt sin kärlek till de heliga sanningar, presteståndet, såsom Kristi tjenare, offentligen förkunnar, alltid skall medverka till beslut, som Ööfverensstärama med ståndets höga kallelse att lyckliggöra samt sprida frid och ljus inom alla folk och klasser. Under dess välönskningar anhåller bondeståndet vördsamligen, att få vara inneslutet i bögvördiga presteståndets ynnest, aktning och tillgifvenhet. Till borgareståndet. Bondeständets hjertliga helsning och vänliga lyckönskan hafva deputerade att för vällofliga borgareståndet frambära. Af de frågor, som under pågående riksdag komma att upptaga ståndens verksamhet, uppstå många, stora och vigtiga, för jordbruket, bandeln och näringarne. Borgareoch bondestånden hafya i dessa för landets framsteg och förkofran maktpåliggande ämnen enahanda intressen. Dessa stånd böra derföre, såsom egentliga representanter för näringsflitens nijöda, med enighet, förtroende och fosterlandskärlek under förenade krafter söka det mål, som länder ett älsksdt fädernesland till välgång och ära. Bondeståndet, hvilket lika varmt som de öfriga stånden nitälskar för ärendenas lugna och mogna pröfning, väntar af borgareståndet det understöd i alla fosterländska sträfvanden, det i afseende på de närande ståtidens gemensamma fördelar bör kunna påräkna. Med dessa välönskningar anhåller bondeståndet att alltid få v.ra inneslutet i vällofliga borgareståndets vänskap och förtroende.